"Mitt i Midgard - Varldens langsta blogginlagg"

En varm Kiwibussmotor har under ca 20 dagar transporterat oss i rask takt over detta delade land, och saledes hallit vara bloggfingrar borta fran de stationara datorernas tangenter. En kansla av bekant civilisation har, aven den, bidragit till att instinkten att ge hemlandet fortlopande liverapporter inte strommat lika starkt. Har foljer dock en summering fran dessa innehallsrika veckor.


Vara hardade halar lamnade den tr3dje december ett torsdagsgratt och regnigt Auckland och tog ett initierande kliv upp i Kiwibussens innandome. Forsta anhalten pa var roadtrip var det nordliga Paihia - Bay of Islands. Denna nastintill tropiska samling av oar utgor ett valbesokt semestermal med sina vykortsstrander och estetiska skogsbekladda kullar. Var sceniska forsta anhalt blev depan infor vagen soderut.


Nasta stora delmal utgjordes av det fantastiskt belagna Taupo, med sin oerhort vackra sjo och sina lockande bergstoppar. Ett fritt fall i 220 km/h fran 4000 meters hojd gav oss 45 sekunder att reflektera over gangen vecka. Vi hade dittills besokt den geotermiskt aktiva byn Rotorua och lysmaskmekkat Waitomo, som bjod Jimmy pa en fantastisk maskupplyst grottklattring. Redan har hade vi, genom Kiwibussen, borjat knyta kontakt med de personer som statt oss mycket nara under vistelsen har och som forgyllt kvallarna saval som dagarna.


En spikrak rutt soderut forde oss fran Taupo till huvudstaden Wellington, via vildmarksdestinationen River Valley (en naturmassigt mer storslagen plats for en kamratlig volleybollmatch far man leta efter).


Huvudstaden bjod pa museibesok, varldens storsta blackfisk (konserverad sadan) och annu en trevlig utekvall. Nordliga delen av landet (hjassan, torson och backenet. Anatomiskt sett forstas) var darmed avklarad.


En sex timmar lang batresa vasterut foranledde ankomsten till en by norr om den nordligaste staden i den sydligaste delen av landet, lite osterut; Nelson.

Detta landets vindistrikt bjod pa bad i porlande bergsforsar och kuriosa fran det som for manga ar Nya Zeeland signifikativt, Sagan om ringen. Har spenderades endast en natt innan var tokige chauffor Steve forde oss vidare till Westport, ruttens nasta anhalt. Poker och rusdrycker i stillhetens tecken gjorde visiten till lugnet fore stormen. Lake Mahinapua, ett idylliskt stopp mitt i ingenmansland, blev scenen for en eftermiddag vid en underbar sjo foljt av en maskeradfest utan dess like.


Franz Josef, nasta stopp, kan nog betraktas som ett av de naturmassigt mer unika. Samhallets ogonsten ar den statliga glaciar som star att finna nagra kilometer fran byn. En heldag pa detta naturens underverk utgjorde en upplevelse utover det vanliga. En extra natt gjorde dessutom att krafter infor den sista delen av Kiwirutten kunde aterfas genom en nudelmiddag och rena klader.


Vi akte vidare (formuleringarna borjar sina), och efter en sista overnattning pa vagen i Wanaka anlande vi till Queenstown, adrenalinets och backpackerkulturens huvudstad. Har spenderar vi i skrivande stund den fjarde dagen och vi har redan hunnit med en massa lajbans. I stadens skote har de fyra vannerna funnit sig en plats. Daniel har besokt vad som klassas som en av varldens vackraste platser, Milford sound, Anders och Jimmy har tagit det fantastiskt intelligenta beslutet att kasta sig ner i en 134 meters klyfta ackompanjerade av en gummisnodd, och Erik har i ett behagligt tempo njutit av en stad som huserar fantastiskt sallskap i en underbart vanskaplig kultur.


Har vantar ytterligare fem natter och ett julfirande med nyfunna svenska vanner (ja, Kalle Anka ska streamas kl 3 pa morgonen) innan vi knyter ihop den Nya Zeelandska farullssacken och beger oss till The Land Down Under.



God Jul!!

/Vannerna