Borasafari ar slut.

Alla goda ting nar till slut sin slutpunkt, och nu sjunger aven min resa efter 247 dagar och 17 lander jorden runt, pa sista refrangen. Imorgon bordar jag det plan som via Riga kommer ta mig till Arlanda och satter darmed punkt for det storsta aventyret i mitt liv.

Jag sitter for narvarande pa mitt hostel i centrala Moskva dar jag nu spenderat tva dagar. Moskva har verkligen varit en positiv overraskning och de centrala delarnas arkitektur med Kreml med omnejd ar minst sagt i toppklass. Som bekant sa tog jag mig till Moskva fran Ulaan-Baatar med den transsibiriska jarnvagen, en orolig upplevelse med manga skratt, vackra landskap och en och annan forsupen mongol.

Men nu ar det i alla fall slut, och ett, forhoppningsvis sommarsoligt Svedala vantar. Det ar en speciell kansla nar man tanker tillbaka pa tiden som forflutit sedan jag och mina kara resekamrater lamnade Arlanda for drygt atta manader sedan. Mycket har hant och upplevelserna ar svarrakneliga. Att lista alla, eller att ens sammanstalla en mindre utforlig topplista over resan skulle ta timmar, och med tanke pa att jag snart ska ut och dricka vodka med min rumskamrat Mike, (jag vill ju utnytja resan till den sista minuten) sa finns inte utrymme for utdragna sentimentaliteter.

Eftersom resan ar slut sa galler aven detsamma for bloggen. Ett stort tack till er som velat folja mig, Jimmy, Anders och Sillen pa vara aventyr och upplevelser under resan.
Borasafari ar over.

Pa grund av strulande kamera kan jag heller inte lagga upp bilder fran de senaste dagarna i Mongoliet och Ryssland, men har foljer ett urval ur den enorma mangd foton jag tog i Beijing.

Kinesiska muren invaderas av kineserna sjalva

Muren

Norske Helge provar pa stekta grashoppor

Beijing 05.30

Kinesiska delikatesser. Till hoger, kinesisk krabba

Beijing by night

En servitris instruerar mig i hur jag ska ata en skoldpadda och suga ut dess hjarna

Mina goda vanner Tiffany och Lily fran USA som guidade mig runt i Beijing

Beijing

En stolt, korrekt, rakryggad kinesisk familj

En trevlig overraskning pa IKEA Bejings matavdelning

Himmelska fridens torg

/Erik

Transmongoliska avklarad, Transibiriska om tva timmar

Sitter i mitt Guesthouse i Ulaan-bataar nu. Transfern till tagstationen gar om 5minuter sa det blir ett nagot krystat inlagg.
Under tva dagar har jag bott ute pa Mongoliets stapp och fatt erfara en helt otrolig natur, sa ororda och statliga berg har sallan skadats. Jag har ridit mongoliska hastar, sovut under stjarnorna och fatt en glimt av en nomads vardagsliv, imponernade men kanske inte den framtid jag siktar pa.

/Erik

Beijing

Kina, detta historiens och kulturens land, har nu haft en manad pa sig att gora intryck pa mig under genomresa, och visst har det satt sina avtryck i mig. Efter en handelserik vecka i huvudstaden Beijing ar listan pa aktiviteter langtfran forsumbar. Jag har, i sallskap av bada gamla och nya vanner, dansat pa kinesklubbar, spatserat i en tidigare forbjuden stad, stankandes vandrat pa den kinesiska muren och med skepsis atit bland annat skorpinjoner.

Jag bor i ett omradet Sanlitun, som ligger ganska centralt i den gigantiska staden Beijing, med flertalet bargator nagra enstaka stenkast fran dorren. Nagot som visat sig vart da nastan varenda kvall slutat ute. Mina amerikanska vanner Lily och Tiffany har tagit mig under sina vingar flera dagar och visat mig runt Beijing och tagit mig till platser jag annars antagligen aldrig kommit till. En av dem var matmarknaden vid Wangfujing dar utbudet knappast var snalt. Pa menyn kunde bland annat foljande hittas; feta torkade larver, torkad ekorre, fartestiklar, skorpinjoner, kackerlackor, diverse flygfan samt sjohastar. Jag forstod dock att denna marknaden var mer till for turister an for kineser da jag manga ganger fick ta emot skratt (antagligen han) och skrik fran fortjusta kinesiska askadare da jag smaskade i mig bade det ena och det andra av vad som stod att finnas.

Vad som kommer saknas i Kina ar vall framforallt de vanner jag lamnar bakom mig och den fantastiska naturen som erbjuds sa fort man lamnar storstaderna. Att en ol inte kostar mer an fyra kronor ar inte heller helt fel.
Sa, efter att ha rest genom Kina under en manad ar det ater dags att byta land, och nast upp ar Mongoliet, ett for manga relativt okant land mest kant for sina vidder och minihastar. Jag kommer spendera tva dagar i huvudstaden Ulaan-Bataar for att sedan med ett fem dagar langt tag, fortsatta mot resans slutdestination, Moskva.

Bilder gar tyvarr fortfarande inte att ladda upp

/Erik

Kina

Antligen! Efter en dryg vecka i Kina har jag till slut kunnat hacka mig igenom den sparr som kinesiska myndigheter satt upp mot flera webbsidor, daribland blogspot.se. Det ar langt ifran den anda sidan som ar blockad, facebook och youtube ar aven dem minnen blott har i den kinesiska cyberrymden.

Efter mina tva slappa veckor i Hong Kong lade jag aterigen i resevaxeln och sovmornar och slappa dagar framfor tvn overgavs for millanga promenader och ihardig aktivitet fran otta till solnedgang. Jag borjade min Kinaodysee i Shanghai, staden som kommer att husera den stora World Expo 2010, nagot som minst sagt fargat av sig pa bade staden och invanarna. Shanghai har gatt igenom en enorm forandring de senaste manaderna och de centrala delarna har varit fortackta pa grund av den omfattande renovering som agt rum. Staden "oppnades" bara en vecka innan jag kom, och det marktes att mycket hade hant. De centrala gatorna var oerhort rena, det kanda promenadstraket The Bund staltserade framfor uppiffade gamla bankhus och vackra konsulatbyggnader och overallt man tittade sag man antingen stora reklambanners for Expon eller det fula lilla blaa trollet som blivit utstallningens maskot.
Jag hade ocksa den stora turen och gladjen att fa traffa Mikaela som var i Shanghai pa utbytestermin. Hon visade mig runt de gamla distrikten och var med sina mandarinkunskaper en superb guide. Ett stort tack till dig Mikaela.

Efter Shanghai var planen att direkt ta sig till Xi'an, men efter nagra timmars kartstudier hade jag andrat mig och bestamde att mig for att klamma in en visit till staden Louyang och det kanda Shaolintemplet dar Kung fun foddes. Sa, efter en somnlos 19timmars helvetesresa i tagets tredje klass bland skrikande barn, spottande gubbar och allmant narganga medresenarer kom jag till slut fram till Louyang. Efter en natts valbehovd somn tog jag mig sa ut till Shaolin Si, omradet dar templena ligger. Eftersom jag alskar balla kinesiska kampsportsfilmer och inte minst miljoerna de spelas in i hade jag hoga forvantningar pa Shaolin, inte minst efter tagresan som ledde mig dit. Men visst infriades mina forvantningar och det blev en dag i dimkladda bergstoppar, hoga sparkar och metallkrossande pannors tecken. Sjukt coolt.

Men nu sitter jag i alla fall i staden Xi'an, ytterligare en tagresa vaster om Louyang. Det ar staden som ligger narmast de kande terracottakrigarna och har darmed forvandlats till ett turistmecka med hotel och turistrestauranger i varje horn. Men det ar samtidigt en stad som trots sina fyra miljoner invanare ger ett valdigt genuint intryck med sina manga restaurerade tempelbyggnader och den intakta mur som omringar staden.
Mitt besok till terracottakrigarna, som var anledningen till att jag kom hit, var aven det minst sagt genuint. Det var inte tidigare an pa 1970-talet som man upptackte de massiva gravarna som i mer an 2000 ar hallit kejsare Qins krigare gomda for omvarlden. Man har idag lyckats grava fram 8000 lerkrigare och hastar, och utgravningen pagar fortfarande. Terracottakrigarana och de vapen samt utrustning man lycktas grava fram vittnar om Kinas storhet och det forsprang i teknisk utveckling de haft mot resten av varlden. Ett exempel ar att alla figurer belagts med ett tunnt lager av krom, ett amne som tyskarna var "forst" med att uppfinna ar 1937..

Ikvall tar jag nattaget till Beijing for att tidigt ansoka om mitt mongoliska visum, som kan ta en vecka att fa, jag hoppas bara att det gar smidigare till an mitt ryska visum. I Beijing ska jag aven mota upp med Tiffany och Lily, tva tjejer fran Pennsylvania som jag och Jimmy larde kanna i Laos. De pluggar i dar sa de har lovat att visa mig runt.

Tyvarr fungerar inte bilduppladdaren, hoppas kunna lagga upp lite bilder senare


/Erik

Nu har tva veckor forflutit i storstaden Hong Kong, och liksom vid det tidigare inlagget sa har jag fatt uppleva anmer av vad denna omtumlande stad har att erbjuda.

Familjen Tam som jag bor hos har gjort mig till en del av familjen och ar fortsatt oerhort vanliga och tar mig med pa allt vad heter kinesisk kultur och vardag. Nya matratter som anktunga och diverse sniglar har fatt erfaras, och en och annan ol har svepts i sallskap av Elmanders (och nu mina) kompisar langs den fantastiskt vackra Victora harbour.

Victoria Harbour

Vi har aven besokt den kanda utkiksplatsen The peak, men pa grund av ihardig dimma stackte sig sikten langre an en fullvuxen kines.
I ovrigt har mycket av tiden gatt at att besoka fler shoppinggallerior, manga med mycket vacker arkitektur och interior, samt hanga med jamnariga kusiner, sysslingar med mera.

Sodra Hong Kongs vackra kust

Om tva dagar satter jag mig pa ett 18-timmarstag till nasta storstad, Shanghai for att dar spendera nagra dagar och spana in kommande World expo, som kommer aga rum dar i borjan av maj.

Jag vid Victoria Harbour

Jackie Chan!

Jag och Marco, en universitetskamrat till Elmader

/Erik

Hong Kong

Jag hade lange sett fram emot min tid i Kina, inte minst den inledande visiten i Hong Kong. Sahar fem dagar in i mitt Hong Kongbesok maste jag saga att min tidigare langtan med rage var bekraftad.

Min tid har har hittills bjudit pa oerhort mycket. Manniskor, mat, kultur, hoga byggnader, mer mat och shoppigcenter i mangfald. Vad som till stor del gjort min vistelse ar sjalvklart min van Elmander och den otrologa formanen att fa bo hemma hos honom och hans familj. Det har lett till en forstaparkettsplats till kinesiskt vardagsliv och kultur. Nagot som i hogsta grad genomsyrar vardagen har ar familjelivet, och kontakten man har med sin slakt. ALLA maltider hittills har inmundigats med diverse mostrar, farbroder, kusiner, sysslingbarn osv. osv... Detta har lett till att jag fatt traffa valdigt manga manniskor, alla lika mana om mitt valbefinnande och intresserade av vad jag tycker om deras mat. Angaende maten sa har jag fatt en hel del nya kulinariska erfarenheter. Allt fran torkad grishud till fartarmar har jag mumsat i mig, och det mesta ar alldeles utsokt.

Hong Kong ar en stad med atta miljoner invanare som tranger sig fram langs skyskrapeomringade gator, alla har brattom, alla ar pa vag nagonstanns och man kan lukta stressen lika val som alla avgaser dubbelbussarna spyr ut.

Tyvarr har vadret inte varit pa varan sida, sa vyn over den kanda Victoria harbour eller The Peak har inte varit de basta. Men inget att spilla tarar over, pa grund av att aven kineser tror pa jatteharen som varper chokladagg sa har min visaansokan till Kina blivit forsenad, sa jag har minst en vecka kvar att vandra stadens gator.

Idag kom vi hem fran en tvadagarsvisit till on Macau. Macau, ar likt Hong Kong en del av Kina, men samtidigt langt ifran samma land. Bade Hong Kong och Macau har egna valutor, "miniregeringar" och flaggor. Vad som skiljer de bada staderna at mestadels ar att Macau har vaxt till Asiens Las Vegas. Hundratals kasinon och lyxhotell forsoker samsas om utrymmet pa de tva mycket sma oarna som utgor Macau. Aven om Macau till ytan ar mindre an sin storebror i vast har den anda fler kasinon per kvadratkilometer. Macau ar aven mycket kant for sitt kok, som efter portugisernas regeringstid resulterat i en intressant komination av traditionellt kinesisk matkonst med portugisiska inslag, mycket gott!

Jag tander rokelse for Elmanders doda morfar vid ett besok vid en minst sagt traditionell kinesisk kyrkogard

Macau by night

Elmander och Nicole, en van till Elmander som bor pa Macau

Ett av alla stora kasinon, det ar sjalvklart forbjudet att fota inne i kasinot, darfor var detta det enda fotot jag han knappa innan en vakt hoppade pa mig.

Hong Kong

Elmanders kusin Jenni som spelar det traditionella kinesiska instrumentet zhiag (det frambringar tonerna som alltid hors i bakgrunden till alla balla kungfufightingscener).

Jag och Elmander hemma hos hans faster.

Vid kinesiska festligheter ater man ofta nagot som kallas hot pot. Typ som fundue bara att man istallet for rent kott eller brod doppar grishud, torkad fisk och diverse inalvor fran kreatur.

En dag passade Elamnder pa att lara mig snooker, jag vann sjalvklart.

En liten del av slakten vid Elmanders morfars fodelsedagsmiddag.

/Erik

Med Hong Kong i sikte

Det ar ett oerhort varmt och stressigt Bangkok jag kommer att lamna bakom mig nar jag imorgon lamnar landet for att flya till Hong Kong och en helt annan del av Asien. Jag har spenderat fyra dagar har i vantan pa att fa mitt ryska visum fran ryska ambassaden. Hittills har ingen ambassad viljat hjalpa mig med visumet och aven Bangkoks gav mig avslag via mail, men jag tankte att jag anda kunde forsoka oga mot oga. Sa efter lang vantetid, en hel del overtalning, och en utskallning av tjockisryssen i luckan sa fick jag till slut mitt visum. Enligt honom sa kunde jag endast hamta ut mitt visum i Sverige, det var darfor han harsknade till, men efter nagra val valda ord bestamde dom sig for att hjalpa mig.

Antligen!

Jag maste saga nagot om stallet jag bott pa under mina dagar har i Bangkok, som varit en upplevelse i sig. Det heter The Overstay och ligger vaster om centrala Bangkok, pa andra sidan floden. Nar de nuvarande agarna hittade det, var det ett overgivet horhus pa vag att forfalla. Idag ar det istallet ett billigt vandrarhem och tillflyktsort for flummiga manniskor, fortfarande pa vag att forfalla. Hog psykadelisk musik blandas med slapp reggie, i alla horn ligger "konst" som manniskor i alla aldrar, i alla utstyrslar och av alla nationaliteter har skapat. Gladjeflickorna ar ett minne blott (tror jag) och har bytts ut mot mindre lagliga preparat vilket leder till att det har och dar ligger en overdoserad rastafariflummare bland skrotet.

Det ar inte rikitgt mitt umgangesklientel, men vad kan man begara for en dollar natten?

Bangkok ar fullt av trotta militarer som resultat av oroligheterna och upploppen. Jag har dock inte markt nagot ovrigt speciellt och hela staden rullar pa precis som for tva manader sedan.

Imorgon bitti styr jag kosan mot en helt annan del av Asien, Hong Kong. Dar ska jag bo med min van Elmander som jag traffade i Laos. Han ar kines och bor i Hong Kong sa han erbjod mig husrum och guidade turer i storstan, klart man inte bangar.

En vaning pa The Overstay, grafitti, upphangda skynken och provdockor.

Min sovplats pa The Overstay, inte Sheraton direkt men absolut en upplevelse.

/Erik

Siem Reap och jattestora tempel

Nu har snart 24 timmar forflutit sedan jag med en svettig buss fran Phnom Penh anlande till Siem Reap, "the city of wonders". Det ar inte konstigt att man anvander just den frasen for att ragga turister, Siem Reap ar namligen belagen endast nagra kilomter fran varldsarvsparken Angkor. Bland de dryga sjuttio tempel som Angkor har att bjuda pa regerar det kanda Angkor Wat som storst och vackrast. Det ar den storsta religiosa byggnaden i varlden, och den tog kung Suryavarman II hela 37 ar att bygga for cirka 900 ar sedan. Byggnaden har utmamnts till ett av varldens sju manniskoskapade underverk och enligt min asikt fortjanar byggnaden platsen.

Templet Bayon

Elefantryttare tar sig fram genom Angkor Wats norra port

Min billiga digitalklocka hade blatt slagit de fjuttig 04:10 innan jag stod i hotellreceptionen med kladerna pa, redo att bevapnad med cykel och guidebok ta mig ut till parken. Den tidiga timman berodde pa att jag ville fanga soluppgangen over Angkor Wat, som sags vara av oandlig skonhet. Vid ankomsten till parken visade det sig att jag hade drygt en timme till mitt forfogande innan solens forsta stralar skulle smeka Angkor Wats fem torn. Sa istallet for att, som alla andra morgontidiga turister, bli forslad till ett stort restaurangomrade intill smog jag mig genom morkret fram den enorma byggnaden. Det var har, som det jag tyckte var haftigast med hela Angkorvisiten utspelades. I nastan en timme kunde jag helt och hallet sjalv strosa runt hela byggnaden for att tillslut falla ner pa grasmattan (dar det annars ranner runt flera hundratals manniskor) pa baksidan och njuta av en av de lugnaste stunder jag haft i sydostasien. Som sallskap hade jag endast syrsors sang och en obeskrivlig kansla av antik mystik, som stralade ut fran templets hoga torn och morklaggda hallar.

Vissa tempel har fatt ge efter djungelns krafter

Det statliga Angkor Wat med dess fem torn

Efter atta timmars tempelsafari var jag belaten och min stenblockshunger var mattad. Aven om det som skulle blivit klimax, soluppgangen, blev motsatsen pa grund av sura vadergudar som insisterade med att blocka solen med tata regnmoln. Nu har jag en dag kvar i Siem Reap till mitt forfogande innan jag styr kosan tillbaka mot Bangkok for att forsoka styra upp mitt ryska visum som inget konsulat verkar vilja hjalpa mig med.

05:10 utanfor Angkor Wat, helt ensam

Bestamde mig efter ankomsten till Siem Reap, att lata hundra smafiskar fa festa pa mina hudavlagringar, en ny sorts "massage". Det kandes mest som tusentals sma elchocker.

/Erik

Sadan mor sadan son

Jag har nu atervant till Phnom Penh efter en veckas undervisande och assisterande vid ETO, Educational Training Organization, och vilken vecka det har varit.

ETO ar en organisation som omfattar 18 skolor spridda over sodra kambodja samt ett barnhem for foraldralosa barn. Det ar skolor som ar till for att lara barn engelska som annars inte har rad med vanlig skolgang. Allt drivs enbart av en man, Heng Chum. Hur han klarar av att skota alltihop ar for mig fortfarande en gata. Att han samtidigt jobbar med att starta sin egen restaurang for att fa en ekonomisk ruljans i organisationen ar an mer offatbart.

Att jag fick nys om ETO var enbart tur da jag laste en artikel pa internet av en svensk volontar som varit vid skolan for fyra ar sedan. Jag visste inte ens om organisationen fanns kvar eller vad den exakt var, sa nar jag fick svar pa mitt mail till mr. Chum sa blev jag bade forvanad och glad.

Sa fort jag kom dit for nu en vecka sedan blev jag utskjutsad till en av skolorna, som lag cirka en mil utanfor den lilla staden Angk Tasom dar jag var inkvarterad.

Magister Erik lar ut

Studerande kambodjaner

Mr. Chum hade redan forklarat att han inte hade nagra pengar och var beroende pa donationer fran volontarer for att kunna driva ETO, och att skolorna darfor inte hade mycket som egentligen utmarkte dem som skolor. Eleverna vid min skola hade dock den stora turen att ha en "blackboard" att skriva pa samt nagra plastbankar och sma pallar. De som inte fick plats att sitta fick sta vid sidan av.

Minh, en pojke ur klassen

En flicka ur klassen

Skolan jag blev placerad vid, lag i tradgarden till ett hus dar en familj bodde. Redan vid forsta motet med barnen vid skolan, cirka 30stycken mellan 4 och 12ar, var signifikativt for hela veckan. Sa fort de fick syn pa mig rusade alla fram och skrek "hello mr teacher, hello mr teacher!", hoppands och skrattandes, med deras ogon fyllda av gladje. Medan alla kramade mig forklarade mr. Chum att det ar langt fran varje dag som barnen har en larare, an mer an larare som fakiskt kan prata engelska. Det ar aven darfor som organisationen ar sa beroenda av sina cirka 15 volontarer som kommer varje ar, det ar dock knappast tillrackligt for alla drygt 3000 elever...

Nagra elever ur klassen

Barnen trangs framfor en bild pa min familj jag hade med mig nar vi larde oss familjetermer.

En dag spenderade jag aven pa hemmet for foraldralosa barn. Har forklarade mr. Chum hur elandigt barnen hade det. Dom far inte mat varje dag, vilket leder till att 4-5 barn pa hemmet dor av svalt varje ar. Det innebar att tiden de inte spenderade med mig pa hemmet tillbringades ute pa risfalten letandes grodor och krabbor att ata. Efter att ha spenderat tid med alla barnen pa hemmet och hort historierna om deras liv sa kande jag att jag en vilja att bidra med nagot mer an bara undervisning. Darfor kopte jag dom en sack med 50kg ris som avskedsgava. Det riset skulle racka till tva till tre maltider om dagen for alla barn i upp till en manad.

Jag ar ledsen over att redan behova lamna mr. Chum och alla barnen men jag maste vidare mot nya eskapader och aventyr. Imorgon tar jag bussen till Siem Reap och varldsundervarket Angkor Wat, varldens storsta religiosa byggnad. Jag maste dock saga att jag ar smatt trott pa alla tempel och buddhistiska byggnader av khmerarkitektur som star att hitta titt som tatt vart man an vander sig i hela sydostasien.

Mina nya vanner Patric och Christoffe fran Schweiz som var med mig forsta dagen och natten, de hade donerat pengar till organisationen och ville halsa pa barnen.

Familjen som bodde vid skolan sag noga till att forse mig med all mango jag kunde onska mig. For ovrigt den godaste frukten jag nagonsin atit, direkt fran deras mangotrad.

Vacker solnedgang utanfor skolan

Min sovplats var inte direkt Hilton. Direkt pa golvet pa en handduk i mr Chums blivande resaturang fick duga.

/ Erik

Phnom Penh, folkmord och volontararbete

Jag har nu varit i Kambodjas huvudstad i 3 dagar och trivs valdigt gott. Manniskor ar vanliga och sevardigheterna manga, jag har bland annat besokt skolan S21, som under Khmer Rougestyret forvandlades till tortyrhus, och omradet dar fler an 20.000 manniskor avrattades, under samma styre.

Det var Pol Pot som styrde Khmer Rouge, en kommunistisk rebellgrupp som under 1975 tog over makten i Kambodja och tvingade alla att jobba som bonder under fruktansvarda forhallanden. Man tomde hela stader, inklusive Phnom Penh och dodade alla som man trodde kunde motsatta sig revolutionen eller partiet. Antalet dodade under Pol Pots fyra ar uppskattas mellan 2-3miljoner. Allt fran spadbarn, gravida modrar till egna soldater som misstanktes for spioneri.

Phnom Penh ar idag en stad dar man, om man ar ovetande om sjuttiotalets fasor knappt marker nagon skillnad fran en annan sydasiatisk storstad. Tanker man dock till sa marker man att det inte finns manga aldre, alla dog under de harda omstandigheterna under Pol Pot. Manga saknar armar, ben, fotter fran minor och manga ar fodda med missbildningar fran valdtakter och vidriga fodselomstandigheter. Kort sagt sa saknas aven en hel generation av kombodjaner. Jag traffade en lakare pa gatan som berattade sin historia, han bodde under Khamer Rouges instortning i Phnom Penh och var tvungen att ljuga om sin lakarutbildning. Avslojade man att man var intelektuell blev man ofta avrattad direkt pa plats. Han fick se sin far avrattas framfor sig, och tappade stora delar av sin familj nar de spreds till olika arbetslager runt om landet. Han var dock en av de som klarade sig ur folkmordet och har idag en liten mottagning i centrala Phnom Penh, men han har fortfarande svart att sova om natten och det gar inte en dag utan att han tanker pa sina forlorade anhoriga.

Fangar avkladda och liggandes uppradade innan tortyr pa S21

Min ursprungliga plan i Kambodja var att foja de sparen efter familjen Young som jag last om i en biografi om folkmordet innan jag kom hit. De blev liksom alla andra jagade och torterade bland olika arbetslager. Att folja dem skulle alltsa leda till en lite annorlunda visit har hade jag tankt. Men mina planer forandras ju titt som tatt, och jag har nu istallet tagit kontakt med en man som driver en skola for barn som vill lara sig engelska, nagra mil utanfor Phnom Penh. Jag har forstatt att han garna tar emot volontarhjalp sa jag drar imorgon till skolan for att lara ut engelska och bo dar i kanske fem dagar eller sa, beroende pa hur det gar. Mycket intressant kommer det bli.

S21, taggtrad runt husen for att fangarna inte skulle bega sjalvmord genom att hoppa ut

/Erik

Sodra Vietnam

Tva veckor har forflutit sedan mitt senaste inlagg, men aven om bloggen statt stilla sa har knappast jag. Fran Hue har jag fardats via den gamla handelsstaden Hoi An, soderut till den turistfria staden Quey Nhon, vidare till strandstaden Nhan Trang for att slutligen tagit mig till Ho Chi Minh City (Saigon), den sista anhalten pa min Vietnamrutt. Resan har varit fullspackad med upplevelser, moten med lokalbefolkning, tidigare kanda ansikten, dataspel och inte minst otroligt vackra landskap.

.

Min forsta anhalt, Hoi An, ar som sagt en gammal handelsstad som ligger invid floden Thu Bon. Detta innebar att staden knappast har brist pa fiskrestauranger och turer langsmed floden ar en popular turistattraktion. Hoi An kallas aven "varldens skraddarstad" och alla skraddare som suktar efter att fa sy upp ett gang kostymer at dig jagar langs huvudgatan. Staden i sig har oerhort vacker arkitektur och de smala granderna paminner om Visbys kullerstensgator. Dekorerade tempel och gamla broar over floden blandas till en latt syn for ogat och ger staden en romantisk touch.

Jag hade aven turen att traffa ett gang tonarstjejer fran Hanoi som likt jag, var turister i staden. Dom visade sig vara engelskstudenter och pluggade turism, och som resan tidigare visat sa ar unga turister favoritoffer att ova en bracklig engelska pa. Sa i utbyte mot nagra om an svarforstadda men trevliga konversationer bjod dom mig pa lunch och forsokte lara mig om deras land och kultur.

.

Nasta anhalt blev minst sagt mer an vad jag raknat med. Fran Hoi An var planen att ta mig till staden Dalat varifran man enkelt kan ta sig ut i den ororda obygden bland mindre byar och minoritetsgrupper. Jag var dock tvungen att byta buss i staden Quy Nhon, en stad som ar helt besparad allt vad turism heter. Bussen jag tog (sjalvklart den billigaste som lokalborna fardas med) slappte dock av mig 18km utanfor Quy Nohn i en liten by som inte var mycket att se pa, speciellt inte som klockan var efter 22.00. Efter nagra hendelserika kilometer och gral med flertal mopedchafforer, (jag insisterade promt pa att vandra hela vagen och darmed inte ge dom jobb) sa lat jag min tunga ryggsack overtala mig att ta en mopendtur resterande strackan.

.

Efter en natt pa stans enda och oerhort billiga guesthouse beslot jag for att i alla fall utforska staden och hitta ett internecafe. Till min stora gladje var jag som tidigare namnt den enda utlanningen dar, och drog till mig fler blickar an nar jag och Anders besokte stormarknaden i Lusaka, Zambia. Jag lyckades hitta ett dataspelscafe och slog mig ner, genast flockades ungdomar runt mig och forklarade livligt med sina max fem engelska ord, att de ville spela dataspel mot mig. Om dom bara visste vad dom gav sig in i... Kort och gott blev min visit i Quy Nhan 4 natter istallet for 1 och jag blev bra kamrat med ett ungdomsgang som jag hangde med varje eftermiddag da vi samlades framfor de blaskimrande skarmarna. En sak ar helt klar, aven om vi inte kunde kommunicera ett skvatt med ord sa var samforstandet mellan oss vid datorerna oklanderligt. Med skrik, skratt och arga blickar overtraffade vi all enighet jag tidigare kant vid konversationer i Vietnam, haftig kansla.

Efter att insett att tiden inte skulle racka till ett besok till Dalat sa beslutade jag mig for att ta mig till Saigon och darifran vidare till Kambodja, jag har namligen ett flyg fran Bangkok till Hong Kong den 2a april. Pa vagen stannade jag en natt i Nhan Trang, en turistort kand for sin strad och vackra omgivning. Bra passade detta eftersom tva vanner fran blackebergs gymnasium aven var dar, Sophie och Marie. Efter tva mycket trevliga dagar och en lika trevlig utekvall i deras sallskap var det dock dags att fortsatta vasterut mot Saigon.

Saigon, eller Ho Chi Minh City som den nu heter, dopt efter folkhjalten som drev ut fransmannen ur landet ar en stad som i mycket paminner om sin storebror Hanoi i norr. Bara att har ar trafiken annu mer vild och okontrollerad. Tva dagar spenderades i staden och jag hann bland annat med krigsmuseum, palats och ett besok till tunnlarna dar den vietnamesiska gerrillan gomde sig i under kriget. I stort sa var det ett besok i vietnamkrigets tecken och mycket av vad jag fick se och uppleva satte sig djupt.

Nu har jag till slut lamnat Vietnam, ett land som tagt en stor plats i mitt hjarta och som jag ar mycket ledsen att jag redan maste lamna. De stora myllrande storstaderna, de pitoreska sma strandorterna, de statliga bergen, de vidastrackta risfalten och inte minst, det oerhort vanliga folket kommer jag att sakna. I alla fall, jag ankom i eftermiddags till Kambodja och resans fjortonde land, ett land likt sin granne i ost plagat av hemska krig och konflikter, men ocksa med makalos natur och kultur. Jag ser fram emot cirka tio dagar har innan jag maste fortsatta mot Thailand

Saigon

En av tunnlarna vietnamesiska gerillan levde i under kriget

Stranden i Nhan Trang

Gata i Quy Nhon

Far och son rensar naten efter morgonens fangst, Quy Nhon

Vietnamesisk korgbat, Quy Nhon

En battur var som sagt populart bland turister

Vacker vy fran baten i Hoi An

Hue och Bing fixar mat, Hoi An

Vacker bro i Hoi An

Gata i Hoi An

/Erik