Sabai dee!

Efter lite strul sa kommer har antligen en genomgang pa min sydostasien-resa sa har langt. Sedan jag och Erik skiljdes at i Vang Vieng har jag nu rest pa eget bevag genom Laos och Kambodja. Efter nagra dagar i Huvudstaden Vientiene ville jag ta mig utanfor de mest uppgagna turistsnaret och ta mig ut pa landsbygden.Tidigt pa morgonen stod jag sa pa busstationen med sikte pa Tham Kong Lo, en sju kilometer lang grotta i bergsomradet oster om Vientiene. Pa busstationen motte jag moskvafodde Simon... Herregud vilken profil! Simon ar mannen som ger uttrycket "hardcore traveler" ett ansikte. Trots sina 70ar ar han spanstig som en stalfjader i kroppen och kom narmast fran Nepal dar han vandrat pa over 6000 meters hojd och bl.a. tagit sig upp pa basecamp mt. Everest. Jag, Simon, sjutton laotier och ett antal kycklngburar borjade alltsa aka ut pa landsvagen denna tidiga morgon. Grottorna var en otroligt maktig upplevelse och ytterligare en gang blev jag hapen av moder jords underliga skepnader.


Efter detta tog jag mig langre soder ut i Laos for att upptacka Si phan don, "de fyra tusen oarna". En underbar oas av oar i en bredare del av Mekongfloden. Det ar sa langt man kan komma fran vastvarldens stress och en resares paradis. En hangmatta och en bok gav mig tillrakligt med aktivitet for att njuta ev denna plats.

Sedan var det dags att lamna Laos for Kambodja. Forst pa agendan var huvudstaden Phnom Penh. Har fick jag min historia lektion da jag besokte folkmordsmuseet och dodslangrena fran Kambodjas morka forflutna. Det ar inte pa nagot satt en rolig aktivitet, men det ar intressant och en stor del av Kambodjas historia och naturligtvis nagot som praglar landet aven idag.

Fran Phnom Penh var det aterigen dags att se havet. Med buss tog jag mig ner till Kambodjas strandparadis Sihanoukville dar jag levde strandliv, snorklade runt tropiska oar och festade med nyfunna vanner.

Nu vantar Siem Riep och tre dagar runt det historiska Ankor.

/Jimmy

Vietnam

Det ar nu cirka tva veckor sedan jag och Jimmy genom att satta oss i varsin buss riktade mot norr respektive soder, delade pa oss och slog sonder den fran borjan svenska pojkkvartetten till minsta bestandsdel. Efter uppdelningen tog jag mig upp genom norra Laos med siktet installt pa gransstationen Tay Trang vid gransen till Vietnam. Resan dit tog mig igenom fantastiskt vackra landskap, hoga berg och vidstrackta risfalt.

Precis som alla rykten talar om Laos sa ar det ett land dar stress och tidseffektivitet hamnar langst ner pa dagordningen. Bussen gar om chafforen tycker den ser tillrackligt full ut, och man drar sig knappast for extra langa kaffepauser innan man slar upp affarerna pa morgonen. Laosvistelesens vackraste del var absolut den lilla byn Nong Khiaw som delas av den stora floden Ou. Dar passade jag pa att hyra en mountingbike och ge mig ut for att utforska bergspremisserna och de kringliggande minoritetsbyarna. Det var aven i Nong Khiaw som jag traffade min resekamrat, den 66 ar gamla fd. kocken och antikhandlarn Dominique fran Frankrike som jag fram till idag har delat manga upplevelser med. Anledningen att vi rest tillsammans ar att vi anda fran Laos delat exakt samma planer och schema for Vietnam.

Klockan 11.53 den 18e februari fick jag den stampel som tillat mig, vand mot bergsmassiven, att till slut fa skrika "Gooooodmooorniiing Vietnaaaam!" Vi hade passerat den smakrangliga passkontrolen pa Vietnmas grans dar man bland annat var tvungen att genomga en smasuspekt doktorsundersokning for att fa komma in. Var forsta anhalt i det avlanga uberkommunistiska landet var smastaden Dien Bien Phu, dar det verkade finnas fler vietnamflaggor an invanare. Efter en natt i Dien trangdes jag och fransosen i en maxlastad tiotimmars lokalbuss upp till var gemensamma destination, bergsbyn Sapa.

Jag hade redan i Laos fatt varningar om kylan i norra Vietnam och det inte sallan graa vadret. Jag hade dock inte haft manga tankar pa att frysa i Vietnam, men ju narmre det norra hoglandet och bergen jag kom desto mer insag jag att det var pa plats att inforskaffa en varm jacka. Bra var det, eftersom natterna i Sapa snuddade nollan pa celciusskalan och nar majoriteten av hotellen inte ens har glas i sina fonster, var man glad over varenda liten pinal man kan varma sig med. Men kylan gjorde knappast vistelsen till det samre, dagarna gick at att utforska bergen med hyrd motorcyckel och vandra i de magnifikt vackra dalarna dar majoriteten av minoriteterna bosatt sig. Vi fick aven chansen att overnatta hos en familj och prova pa hur det var att leva pa den vietnamesiska obygden.

Manga sager att Vietnams befolkning ar tydligt uppdelad i tva grupper, de reserverade, ogastvanliga i norr. Samt de mer oppna, glada och bussiga i soder. Men om detta nu stammer sa undrar jag vad landets sodra delar har att erbjuda som de norra inte har, eftersom mottagandet, humoret och all sorts kontakt hittills varit bland det basta pa resan.

Nu befinner jag mig i den vimmlande och stressiga huvudstaden Hanoi, (redan har ar klimatet mer humant och jag kan spatsera gatorna i ford t-shirt och jeans). Jag lar spendera tre natter har innan jag tar bussen osterut till Vietnams "wannabe-galapagos-skargard" Halong Bay.

Dalen Mungsho valley i Sapa dar manga minoritetsstammar bor

En av de manga risvinsskalarna vid middagen hos familjen Zesho

En perfekt synkroniserad morgongymnastik pa en forskola

Tva kvinnor ur roda Zhostammen syr och broderar

Provar det lokala blasinstrumentet vars egentliga namn ingen kunde forklara for mig

En flicka ur svarta Hmongstammen

Gav en kvinna ur roda Zhostammen skjuts till hennes by

Hon bjod sedan in mig till hennes hem och lat mig prova hattar

Svarta Hmonggrabbar

Man fick ofta sallskap under sina vandringar bland byarna i Sapa

/Erik

Borasafari

Vi sitter och forsoker dra oss till minnes.

Det ar nu ungefar tre ar sedan som vi en regnruskig, gradassig hostkvall gick i sakta gemak pa Sveavagen och passerade resebyra efter resebyra, som med sagolika affischer lovade om drommars uppfyllelse. Tankarna borjade sjalvklart fly ivag och Anders havde ur sig:
"Daniel, ska vi resa jorden runt?"

Sa foddes iden. Den var fortfarande vag, och riskerade definitivt att bli annu en av alla tankar som bara stannar, och endast forblir just en tanke.

Men ratt vad det var sa stod vi dar. Med biljetter bokade och spikad laguppstallning.

Fyra vanner var snart pa vag.

Den nionde september 2009, med nyfikna sinnen fyllda av forvantan, lamnade vi Sverige bakom oss och inledde var stora resa, var borasafari. Och om drommar aldrig gatt i uppfyllelse, sa brot vi definitivt trenden.

(Arlanda, 9 September 2009. Glad skara med Mats och Goran i spetsen)

Men lika svart som det ar att aterge ett ganget halvar av sitt liv hemma i Sverige, ar det att summera den har resan i ett kort bloggstycke. Det har, nagot simplifierat, varit ett byte av liv. Vi har levt och andats nudlar, packpasar, ryggsackar, bussbiljetter, mineralvatten, nudlar, afrikansk sol, saltvatten, knackig engelska, passkontroller, nudlar, hostelsangar, alternativa latriner och nudlar.

(Ibland har man kant sig som en fullfjadrad utomjording)

(En av alla provisoriska sovplatser)

(Nudlar, tonfisk, agg, formbrod och grot, allt en karl behover, har ofta statt pa bordet)

Vi har sett fantastiska , hav, sjoar, stader, strander, manniskor, skogar, floder och dalar sa till den grad att vi numera lever och andas aven dessa.

(Stadsmonumenten som bevittnats ar manga och storslagna)

(Fantastiskt ogonblick i Zambia)

(Milford Sound, minnen som dessa vardar man for livet)

(Namibias okendyner i Sossusvlei)

Men nu ar det dags..

164 dygn pa resande fot, berikande till det yttersta, har lett fram till denna dag. Dagen for hemfard. Med ett efterlangtat, och forhoppningsvis fortfarande snoharjat hemland i sikte lyfter vi om nagra timmar fran Bangkok, och knyter ihop sacken for vart aventyr.

(Pojkarna som ar pa vag hem)

Vi vill dock onska den andra halvan av truppen ett stort lycka till pa sitt fortsatta resande och paminna er darhemma om att fortsatta lasa. Vara frander Erik och Jimmy har fortfarande underbara dagar ute i varlden att vanta!

(Vara kara livskamrater tillika medresenarer)

/Daniel och Anders

Koh Phangan

Efter Kuala Lumpur tog vi oss till Koh Phangan och de fantastiska miljoerna som praglar Thailands kustlandskap.

Dagarna i paradiset gick i lugnets tecken, atnjutandes sa mycket sol och god mat som mojligt.

Turnerandes med moped fick vi aven chansen att se de mer avlagsna smultronstallena runtom on.

(Fantastiskt landskap pa ons norra del)

(Vackra solnedgangar delades ut till hoger och vanster av vadergudarna)

(Batar pa svaj utanfor Thongsala, ons storsta stad)

(Pa mopedtur runt on)

(Hamnen i Thongsala)

(Stranden vid var dorr)

(Autobahn, Koh Phangan)

(Ons norra del)

(Det blev manga lasstunder i hangmattan)

(Skymningsdopp efter en dag pa mopedsadeln)

/Daniel och Anders

Rapport fran Laos

Vi har som tidigare fortaljts tagit oss in i det fortjusande landet Laos, ett fattigt land som under de senaste aren blivit ett uppstickare for ryggsacksluffare i denna del av varlden. Har foljer en kort genomgang av var sista tid innan den sista uppdelningen.

Pa vag in i Laos

Med bat langs Mekongfloden tog vi oss till staden Luang Prabang

Vattenfall i narheten av Luang Prabang

Samma vackra vattenfall

Med detta gang tog vi oss sedan vidare till den lilla staden Vang Vieng som gjort sig ett namn pga av den omattligt populara "tubingen". Av forklarliga sjal finns inga bilder att tillga just nu fran detta men det kan komma senare.


Nu har vi delat pa oss och Erik ar pavag till Hanoi medan Jimmy ar i Vientiene i Laos.

Pa aterseende!

/Jimmy och Erik

Tre dagar i Kuala Lumpur

Tisdagen den nionde tog vi flyget fran Vietnam, och med dess underbara vistelse i ryggen begav vi oss soderut, over vattnet och mot Malaysias huvudstad Kuala Lumpur.

(Kuala Lumpur, utsikt fran Petronastornen)

Vi kom fram till tolvbleckets solhetta och satte kurs mot stadens Chinatown, en livlig plats dit budgetresarna beger sig for billigt boende och harlig gatumat. Val inkvarterade i var hotellcell styrde vi raskt stegen mot stadens sjalvklara huvudattraktion, Petronas Twin Towers.

(Chinatown, en plats med mycket rorelse nu nar det Tigerns ar nalkas)

En maktig syn motte oss nar vi klev ut fran tunnelbaneinrattningen. De tva 452 m hoga tornen inger en vordnad infor arkitekturens konst och ramar in staden foga likt nagot vi hittills sett i byggnadsvag. Tornen, som vid tidpunkten for fardigstallandet var varldens hogsta byggnader, star utan tvekan i samma klass som t.ex. Sydneys operahus och San Franciscos Golden Gate Bridge. Designen ar inspirerad av Angkor- och Sukothairikenas konstnarliga tempelutformning med de klassiska lotusliknande tinnarna.

(Vart forsta mote med de maktiga tornen)

(Daniel framfor tornen, Anders vid kameran)

Kuala Lumpur i ovrigt ar en salig blandning av olika kulturer. Den officiella religionen ar Islam, vilket exempelvis antyds med det praktfulla Menara Kuala Lumpur (mer kant som KL Tower) som for tankarna till moskens minaret. Men har finns ocksa kyrkor, synagogor och buddhisttempel, vilket talar om en etablerad etnisk mangfald.

(Menara Kuala Lumpur)

Vistelsen har forutom dessa fantastiska byggnadsverk bjudit oss pa nattligt gatuliv, utsokt mat, tva biobesok och lugna promenader i stadens vackra parkomraden. Den har darmed motbevisat det som manga vi mott har havdat, att Kuala Lumpur ar en stad foga lampad for turism. Tvartom sa har en trevlig och valkomnande stamning mott oss med oppna armar.

(En av stadens trevliga parker)

(Mat-Anders med en redi portion)

Tagfard uppfor ett vackert vastkustlandskap vantar harnast, och om allt gar sa bra som vi hoppas sa har vi imorgon tagit oss over gransen till Thailand, och anlant till paraplydrinkarnas och de livsfarliga maneternas mekka, Ko Samui.

/Daniel och Anders

Mekongdeltat

Var Vietnamvistelse borjar sakta men sakert lida mot sitt slut, och vi star nu med tva helt underbara veckor i ryggen infor morgondagens avfard. Efter att pa nytt hedrat Saigon med var narvaro efter de underbara dagarna i Nha Trang, satte vi segel mot det mytomspunna och storslagna Mekongdeltat, en plats dar ens nagot magiska sinnesbild av Sydostasien blir till verklighet.

Farden soderut borjade i en buss med en av deltats manga flytande marknader som forsta destination. Att lamna ett hektiskt och mopedfyllt trafikliv for att satta sig i en dovt puttrande flodbat, glidandes runt och nyfiket fa se varor och pengar byta agare under dagens lugna morgontimmar, ingav en enorm sinnesro som kom att genomsyra hela Mekongturen. Sakta guppade vi fram bland dimholjda batar, som tjanstgor bade som arbetsplats, hem och fridtidsutrymme for de manniskor som valt att viga sin vardag at ett liv pa floden.

(Morgonrusning pa marknaden)

(Blomsterhandlare brukar samkvam)

(Anders vid nagra bostadshus)

Morgonens marknad, Cai Be, var bara en av deltats manga vattenburna handelsplatser och under dagarnas lopp fick vi chansen att besoka detta kulturella fenomen pa flera hall. Bland annat i Can Tho, som rumsterar deltats storsta och mest fascinerande. Man kande sig som i mitten av ett resereportage da man med solen i ogonen kisade upp mot bambustangerna, dar naringsidkarna satt upp exemplar av varorna till forsaljning, samtidigt som meloner, rissackar, blombuketter och sockerror bokstavligen kastades mellan batarna.

(Kundparkering i Can Tho)

(Flytande marknad, Can Tho)

(En glad Daniel insuper kulturen)

(Varor och pengar byter hander)

(Lunchpaus mitt i tumultet)

Aven om utforskandet av de fantastiska marknaderna var det huvudsakliga skalet till var visit, tog vi aven tillfallet i akt att pa riktigt nara hall fa ta del av och uppleva konsten att tillverka allt fran snacks, brod och risvin till godsel, leksaker, verktyg och klader av flodens och flodbankens resurser pa satt som levt kvar anda sedan urminnes tider, och sakerligen kommer finnas kvar en mycket lang tid framover.

(Symaskin modell 1714, halvautomatisk, lang livslangd)

(Rispapper pa tork i eftermiddagshettan)

Dagarna pa Mekongfloden, med sin fantastiska kultur och sin enastaende mat, hade garna fatt vara manga fler da detta sannerligen ar ett minne for livet och en av resans storsta hojdpunkter. Imorgon inleds dock var resas epilog, och vi kommer under dessa sista 12 (!) dagar att besoka Malaysias huvudstad Kuala Lumpur innan vi beger oss till Thailands soldrankta ostkust.

/Daniel och Anders