.: Vietnam

Det ar nu cirka tva veckor sedan jag och Jimmy genom att satta oss i varsin buss riktade mot norr respektive soder, delade pa oss och slog sonder den fran borjan svenska pojkkvartetten till minsta bestandsdel. Efter uppdelningen tog jag mig upp genom norra Laos med siktet installt pa gransstationen Tay Trang vid gransen till Vietnam. Resan dit tog mig igenom fantastiskt vackra landskap, hoga berg och vidstrackta risfalt.

Precis som alla rykten talar om Laos sa ar det ett land dar stress och tidseffektivitet hamnar langst ner pa dagordningen. Bussen gar om chafforen tycker den ser tillrackligt full ut, och man drar sig knappast for extra langa kaffepauser innan man slar upp affarerna pa morgonen. Laosvistelesens vackraste del var absolut den lilla byn Nong Khiaw som delas av den stora floden Ou. Dar passade jag pa att hyra en mountingbike och ge mig ut for att utforska bergspremisserna och de kringliggande minoritetsbyarna. Det var aven i Nong Khiaw som jag traffade min resekamrat, den 66 ar gamla fd. kocken och antikhandlarn Dominique fran Frankrike som jag fram till idag har delat manga upplevelser med. Anledningen att vi rest tillsammans ar att vi anda fran Laos delat exakt samma planer och schema for Vietnam.

Klockan 11.53 den 18e februari fick jag den stampel som tillat mig, vand mot bergsmassiven, att till slut fa skrika "Gooooodmooorniiing Vietnaaaam!" Vi hade passerat den smakrangliga passkontrolen pa Vietnmas grans dar man bland annat var tvungen att genomga en smasuspekt doktorsundersokning for att fa komma in. Var forsta anhalt i det avlanga uberkommunistiska landet var smastaden Dien Bien Phu, dar det verkade finnas fler vietnamflaggor an invanare. Efter en natt i Dien trangdes jag och fransosen i en maxlastad tiotimmars lokalbuss upp till var gemensamma destination, bergsbyn Sapa.

Jag hade redan i Laos fatt varningar om kylan i norra Vietnam och det inte sallan graa vadret. Jag hade dock inte haft manga tankar pa att frysa i Vietnam, men ju narmre det norra hoglandet och bergen jag kom desto mer insag jag att det var pa plats att inforskaffa en varm jacka. Bra var det, eftersom natterna i Sapa snuddade nollan pa celciusskalan och nar majoriteten av hotellen inte ens har glas i sina fonster, var man glad over varenda liten pinal man kan varma sig med. Men kylan gjorde knappast vistelsen till det samre, dagarna gick at att utforska bergen med hyrd motorcyckel och vandra i de magnifikt vackra dalarna dar majoriteten av minoriteterna bosatt sig. Vi fick aven chansen att overnatta hos en familj och prova pa hur det var att leva pa den vietnamesiska obygden.

Manga sager att Vietnams befolkning ar tydligt uppdelad i tva grupper, de reserverade, ogastvanliga i norr. Samt de mer oppna, glada och bussiga i soder. Men om detta nu stammer sa undrar jag vad landets sodra delar har att erbjuda som de norra inte har, eftersom mottagandet, humoret och all sorts kontakt hittills varit bland det basta pa resan.

Nu befinner jag mig i den vimmlande och stressiga huvudstaden Hanoi, (redan har ar klimatet mer humant och jag kan spatsera gatorna i ford t-shirt och jeans). Jag lar spendera tre natter har innan jag tar bussen osterut till Vietnams "wannabe-galapagos-skargard" Halong Bay.