Rio de Janeiro

Vi spenderar nu den andra dagen i denna fantastiska stad som gett oss mersmak pa landet. Gardagen bjod pa mycket. Forutom nagra underbara timmar pa stranden sa tog vi tillfallet i akt att under denna soliga dag gora en guidad tur runt om i staden. Forsta anhalten var Maracanã stadium som utover sina imponerande 85.000 sittplatser bjuder pa Brasiliens ¨footballers hall of fame¨, en nostalgiplats for fotbollsalskare. Nasta stopp blev São Sebastian cathedral, ett arkitektisk konstverk och en av Rios vackraste kyrkor.

Huvudattraktionen under turen var dock den storslagna statyn Cristo Redento, som vakande over stadens favelor utgor Rios kanske mest kanda landmarke. Vi kom upp till toppen av berget Corcovado med hoga forvantningar och visst uppfylldes dessa med rage. Inramningen blev dessutom av det mer passande slaget nar dimman som till en borjan tackte hela statyn lattade da en grupp katoliker efter intensiv bon lyckades skingra detta djavulens sattyg. Gudomlig narvaro?

Kvallen agnades for Jimmy och Eriks del at att delta i ett traditionellt hogtidsfirande utan kand bakgrund i den norra stadsdelen Lapa, som ar vida kant for sina spektakulara gatufester. Flera tusen brasilianare och ett fatal gringos (vita) dansade samba och festade for fullt till danet fran gatumusikanternas trummor. Traditionen sager att man fram till 03.00 festar pa gatan for att sedan bege sig till en av de manga dansklubbarna som trangs langs gatan. En intressant kontrast till det for tillfallet kyliga Stureplan.

/Vannerna

Pa resande fot

Det var ett mulet Kapstaden vi lamnade bakom oss den 28e oktober nar vi satte oss i taxin mot Capetown International och mot en tva dygn lang forflyttning till en for oss alla outforskad kontinent.

Efter en behaglig flygning i kaffets och herrtidningarnas tecken anlande vi till vart, for de kommande 13 timmarna, spartanska hem, Johannesburgs flygplats. Jakten efter en femstjarning bank borjade genast, men som vanligt nar baggagevagnar ar med i bilden sa agnades mer tid at personliga fartrekord i en nastintill overgiven flygplats an sokandet efter ett gryte. Detta gryte uppenbarade sig emellertid sa smaningom, som en skank fran ovan, i skepnad av flygplatsens allmana bonesal. Dessa fina kapellbankar skulle ha tjanat gott som sovplats om inte en person av obehagligare variant fatt oss att uppsoka ny logi. Raddningen var inte langt borta, bonesalen lag namligen vagg i vagg med ett for stunden olast personalrum, dar vi inte bara fick vara ensamna utan som aven hade heltackningsmatta, inte langt ifran Ritzstandard.


Den tio timmar langa flygturen till ¨destination samba¨ avnjots i ett bekvamt flygplan och vi anlande till São Paolo tidig torsdagskvall. Med taxi tog vi oss genom en av varldens storsta stader till centralstationen for att smatt motvilligt, med tanke pa erfarenheter fran afrikas langtransporter, satta oss pa en buss for de kommande sex timmarna. Bussen visade sig dock vara av eminent skick och tog oss bekvamt och snabbt till staden som huserar strander som Copacaband och Ipanema.


/ Vannerna

Kapstaden

Med bara ett fatal dagar kvar pa den afrikanska kontinenten kommer har en liten sammanfattning av dagarna som forflutit har i den vackra Kapstaden.

Vistelsen har inleddes relativt lugnt med biobesok och en stilla pubkvall med livemusik. Pa tisdagen kande vi oss redo for en redig utflykt ner till den beromda Godahoppsudden med sin fantastiska miljo. Vi fick, som bilder redan avslojat, beskada en fantastisk plats och vagen dit var en lika stor upplevelse i sig. Cape Point, som ligger langst ut pa Godahopsudden ar en historisk sjofararplats dar de valdiga vagorna slar upp mot de karaktaristiska klippformationerna. Pa vagen tillbaka akte vi genom den varldsberomda passagen Chapman's peak. I en av vikarna som denna inramar passade vi aven pa att svalka av oss i det kalla atlantvattnet.

Tva dagar senare var det dags att bestiga ett annat av Sydafrikas framsta landmarken; Table mountain. Toppen bjod pa fantastiska vyer och de 1066 meterna over havet gav en sallan skadad panoramautsikt. Valfortjant efter en tung promenad uppfor berget avnjots en medtagen pastalunch pa toppen. Vi satt och begrundade livets alla om och men, andligt hanforda som vi var infor den fantastiska vyn, innan vi styrde de trotta benen nedfor, med en enorm traningsvark som foljd.

Da bilen som bekant aterlamnats sa har resten av dagarna har i staden spenderats i nagot lagre tempo och vi har fatt gott om mojligheter att, genom stilla utforskande av narliggande kvarter och diverse larorika museibesok, bli utvilade efter de senaste veckornas frekventa strapatser.

Nu kanner vi oss sugna och redo att byta kontinent till det, for alla fyra, outforskade Sydamerika och Brasilien, ett land som for stunden ar lika stabilt som Iors hus.

Drommar vi vill forverkliga i Rio de Janeiro:

1. Bli kidnappade

2. Stjala en bil

3. Delta i ett upplopp

4. Knivhota turister

5. Bada nakna pa Copacabana

/Vannerna

Lordagshalsning

Sex dagar har nu spenderats i Kapstaden och hittills har detta varit en stad som levt upp till forvantningarna och sitt rykte som en av varldens vackrast belagna stader. Tiden har har gatt at till diverse utflykter runt om och utanfor staden, bade till fots och med TF, som nu dock har lamnats av vid flygplatsen till sina rattmatiga agare.

Vart boende har varit till stor belatenhet och atmosfaren ar vanlig och hjalpsam. Det finns manga likasinnade resenarer och dessutom ett stort antal norrman av vilka man fatt en valkommen mojlighet att uppratthalla sitt skandinaviska sprakbruk.

De senaste dagarnas nudeldiet har nu gett oss lite storre svangrum med degen och vi kan nu tillbringa de sista dagarna pa denna kontinent pa lite lyxigare maner med utgang, rolig mat och nagra biobesok med vara vanner fran hostelets nattlivsbalkong.

Storre och mer utforliga redogorelser for var tid i Kapstaden kommer sa smaningom.

Kram och hej
/Vannerna

Roadtrip

Vi har som bekant de senaste veckorna fardats med bilen Thunderfury genom Namibia och Sydafrika. Har foljer ett axplock av bilder fran de vackra vagarna som vi lagt bakom oss.

Pa vag till Swakopmund fran Windhoek. 9/10

Den blasiga okenstaden Swakopmund. 10/10

Fantastiskt landskap mellan Swakopmund och Sesriem. 11/10

Sossusvleis okendyner. 12/10

"Dune 45", varldens storsta sandslott. 12/10

Fish River Canyon. 12/10

Fish River Canyon. 12/10

Forsta bilden fran Sydafrika. Pa vag till Stellenbosch. 13/10

Pa vag till Stellenbosch. 13/10

Thunderfury i sitt naturliga habitat. 13/10

Pa vag till Cape Agulhas, Afrikas sydligaste spets. 15/10

Pingviner vid Stone Point. 15/10

Cape Agulhas. 15/10

Struts utanfor farmen dar vi bodde i Montagu. 16/10

Sovspiltorna. 16/10

Waterfront, Cape Town. Fotbolls VMs huvudarena Green Point Stadium i bakgrunden. 19/10

Muizenberg. 20/10

Cape Point, Godahoppsudden. 20/10

Chapman's Peak. En av varldens vackraste vagar. 20/10

Chapman's Peak. 20/10

Nu bar det snart av mot en ny kontinent.

Varma halsningar
/Vannerna

Ett bra beslut

Nar vi slingrandes langs vackra bergsvagar foljer med i Thunderfurys mjuka vandningar passerar vi titt som tatt rent av magnifika sma oupptackta smultronstallen som bara vantar pa att bli utforskade. Ett av dessa stallen utgjordes av en helt fantastiskt vacker strand som bredde ut sig i en dal mellan tva statliga berg.

Vi har bade last och hort om samt blivit starkt avradda fran att agna oss at badliknande aktiviteter pa dessa obevakade strander da vattnet ofta innehaller allt fran hajar till sylvassa stenar. Men som alla vet sa smakar forbjuden frukt allra godast och vi, Daniel och Anders (Jimmy och Erik ater inte frukt), var en dag omattligt sugna pa ett kunskapsapple som hade fatt bade Adams och Evas mage att kurra. Vi bestamde oss darfor att forse vara trasmakande stjartar med suktande badbyxor och bege oss ner mot vattnet for ett svalkande dopp.


Som gradde pa moset praglades vattnet denna dag av fyra meter hoga vagor som tagit sats anda fran sydpolen och nu slungades in mot land. Vi stalsatte oss och vadade ut i denna dodens oas och slangde oss handlost in i havets kaft. Blodet i tinningarna dunkade i takt med temat fran Hajen 1 da vi slungades runt bland skum och sandigt vatten. Cirka 20 kallsupar senare bestamde sig Poseidon (Daniel) och hans lakej (Anders) for att stiga ur detta element som hanterats med bade bravur och elegans for att fortsatta sitt jordeliv i Thunderfurys valkomnande famn.



Frusna halsningar och blota kramar!

/ Poseidon med Lakej

En simtur med vithajar

Anda sen vi forst anlande till Afrika har vi funderat over att gora en sa kallad vithajssafari. Vi har under resans gang letat efter ratt tillfalle att hoppa ner i spat med dessa mordarmaskiner fran havets djup. Namibias torra okenlandskap gav inte nagon ypperlig mojlighet utan det var forst da vi kom till den pittoreska semesterorten Hermanus som vi nosade upp ett spar som ledde oss ner i en tva ganger fem meters bur for att pa nara hall kunna beskada dessa forhistoriska monster.

En vithaj blir uppmot 6 meter lang och vager i sin fulla prakt nagonstans mellan 2 till 4 ton. Det ar ocksa ett av endast tre djur som ser manniskan som naturlig foda. Sa att stracka ut nagon form av lem utanfor denna bur, som man satte forvanansvart hog tilltro till, var saledes inte att rekommendera. Det var med andra ord inte utan viss nervositet och skepsis som man drog pa sig vatdrakten och hasade sig ner i Atlantens latt kyliga vatten.

Vi hade var vana trogen aven otrolig tur nar det kommer till att beskada djur i deras naturliga habitat och bjods pa en fantastisk kombo av lekande delfiner och hoppande valar. Detta var forstas utover den makalosa upplevelse som ett bad med vithajar innebar.
Pa det stora hela var det en dag som inneholl fantastiska vyer och miljoer och vi fick aven en chans att stirra faran och radslan i vitogat i dess eget element.

/Vannerna

Brev fran en bergsby

Efter ytterligare nagra intensiva timmar i Thunderfurys karleksfulla inre befinner vi oss nu i Montagu, en trevlig och varm liten by i sodra Sydafrika ca 10 mil fran Kapstaden. Vi anlande sen torsdagskvall till det oandligt mysiga farmhostelet De Bos. Ett omgjort stall utgjorde for kvallen var sovsal och luften hade latt smak av berg och foder. Byggnadens isolering var inte av absolut vardsklass utan det var sockor och tjocktrojor pa som gallde. Runt om garden slingrade sig ett nastintill forhistoriskt staket som skilde oss fran ett tiotal till uitseenddet hysterikst fula strutsar.

Dagarna innan detta tillbringade vi i den lilla standen Stellenbosch, belaget i Sydafrikas fornamsta vindistrikt. Naturligtvis ville vi ta tillfallet i akt och aka pa en sa kallad vintur. En dag som bestar av besok hos fyra stycken fantastiskt vackra vingardar dar man far sig bade en lektion i konsten att framstalla denna adla dryck saval som en chans att prova pa diverse sorter.

Dagen levde med rage upp till vara extremt hoga forvantingar och vara smaklokar fick sig en och annan rejal kyss. Vi besokte aven en femte plats dar vi avnjot en fortraffligt god lunch i sann Sydafrikansk anda. 23 glas vin senare valte vi over troskeln till vart naste som inte helt opassande hette Stumble inn. Ett originellt och karismatiskt stalle som drivs av en man med liknande egenskaper, George. Mannen som talar, lever och andas hasch, trots att han enligt honom sjalv ar "mer av en LSD-kille".

Pa var resa genom Sydafrika far vi genom Thunderfurys mer och mer igendammade rutor uppleva helt fantastiska vyer och miljoer. Vi ar alla overrens om att detta land med dess fantastiska natur ar bland det vackraste som varlden har att erbjuda. Idag styr vi skutan tillbaka mot kusten och borjar var resa pa den omtalade Garden Route.

Varma halsningar!

/Vannerna

Varldens storsta sandslott

Efter en lugn start pa var roadtrip da vi betade av Windhoek och Swakopmund i relativt lagt tempo kande vi att det var dags att fa Thunderfury att spinna lite och forflytta vara sandalkladda fotter langre soderut. Vi styrde var omsom hogpresterande, omsom smartcarimiterande bil ivag fran strudelstaden Swakopmund med destinationen Walvis Bay, en hamnstad ca tre mil nedfor kusten.

Vi kom fram sen formiddag och upptackte, till var fortret, att hamnen inte var oppen for allmanheten. Vi hangde dock inte lapp en langre tid da vi en stund senare satt i bilen, med en halvdigesterad lunchpizza i kistan, med siktet installt pa Namibias huvudattraktion; sanddynerna och Sossusvlei.

Var stundtals destruktiva vana trogen anlande vi sent och utan bokat boende till okenstaden Sesriem, som vi for skojs skull kan kalla Agraba. Vi var naiva nog att tro att Sossusvlei Lodge, med sin fina arkitektur, bra parkeringsplats och en reception inredd i kolonialstil varmt skulle valkomna oss och var ringa budget. Snopna akte vi darifran och korde ca 200 meter till det inte fullt sa exklusiva Sossusvlei Campsite, utan forhoppningar och utan talt. Vi fick dock lana ett och satte upp det pa McGyver-maner pa en sot och attraktiv grusplatt 300 meter fran narmaste toalett. Efter en kall om an mysig natt i detta tvamannatalt var vi redo att ta oss till de efterlangtade och traget efterstravade sanddynerna.

Vi steg upp tidigt da dynerna ar som vackrast i soluppgangen och korde forst av alla in genom portarna. En parkeringsplats omgiven av lite mindre men tillika imponerande dyner utgjorde utgangspunkten for den fyra kilometer langa promenadvagen fram till sandslotten. Efter en 30 minuters pulsande i djup sand uppenbarade sig Sossusvleis dyner framfor oss och vi kande genast ett barnsligt sug att bestiga dem. Sagt och gjort, en stor mangd sand i skorna senare kom vi med mjolksyra i benen upp pa toppen av Guds sandlada. Utsikten var makalos. Under en stigande sol bredde sig mil efter mil av hapnadsvackande oken ut sig under vara fotter. Vi stod som i trans med "Han-Solo-infrusen-i-karbonat"-minen fastklistrade pa vara vaderbitna ansikten. Val pa vag ner valjer Erik och Jimmy den alternativa vagen och aker offpist nedfor den hundra meter hoga dynen pa sina fotsulor, och den roda snon som yr runt omkring dem ramar vackert in deras hokarangensvangar och en fantastisk morgon.

/Vannerna

Namibia (Tyskland) - ett okenland med kontraster

Vi anlande i torsdags klockan 07.00 till Namibias huvudstad, Windhoek. Efter att ha spenderat en manad i de fattigare landerna Tanzania och Zambia var det sannerligen en overraskande vy som motte oss nar vi rullade in i staden. Man kunde tro att man var i vilken tysk storstad som helst, hoga byggnader med frascha fasader, strukturerad trafik (mycket ovanligt i Afrika) och vackra gallerior. For den som kan sin historia vet att allt ar tyskarnas "fortjanst" da Namibia lange var en tysk koloni.

Sparen efter tyskarna ar tydliga, alla gator ar uppkallade efter tyska harskare eller platser, nastan halften av invanarna ar vita och i Namibia bor mellan 30-40.000 tyskar, stall detta mot Namibias totalt endast 2 milioner invanare.

Namibia ar ett undantag till den bilden manga har av Afrika. Har ar vagarna av utomordentligt skick, folk ar servicevanliga och kriminaliteten ar rellativt lag.

Vi ankom igar till den pitoreska kuststaden Swakopmund, en stad som aven den har en valdigt tysk uppsyn. Man kan latt tro att man istallet for i Afrika befinner sig i en tysk alpby da man sitter pa ett cafe och mumsar pa sin appelstrudel.

Det ar en annorlunda kansla att fran detta vrida huvudet soderut och se ett okenlandskap breda ut sig som narmast for tankarna till "tusen och en natt".

/Vannerna

Thunderfury!

Pa grund av att Namibia ar sa kommunikationsglest sa har vi lange pratat om att hyra bil for att hinna med sa mycket som mojligt under var framfart. Detta har dock komplicerats av att vi ar under 21 som de flesta uthyrningsfirmor kraver att man ska vara. Vi lyckades dock komma over foretaget Drive Africa som gor det efterfragade undantaget att hyra till "miderariga".

Detta ledde till att vi igar (fredags) kunde rulla ut ur Windhoek i var nya basta van och fardkamrat.

Hon ar en Toyota Tiida, beige till fargen och en palitlig farkost (hittills).

Vi har valsignat henne med det anrika namnet Thunderfury efter hennes smidiga och snabba look.

Thunderfury ar automatvaxlad, tur ar det eftersom det ar vanstertrafik har och att helt plotsligt vaxla med vanster hand hade nog kranglat till det nagot.

Bilen ar rymlig och frasch och passar vara behov till punkt och pricka och att ratta fram den pa Nambias mycket kvalitativa vagar ar enligt forarna Anders och Erik inga som helst svarigheter.

Vi kommer ackompanjeras av Thunderfury de kommande 14dagarna da vi kommer ta oss ner igenom hela Namibia och vidare till Sydafrika. Vi ser fram emot att upptacka detta okenlandskap med hennes hjalp.

/Vannerna

En blot kvall!

Efter att ha installerat oss pa hostlet i Swakopmund kande vi att olsuget behovdes slackas och riktade snabbt blickarna mot baren. Namibia med dess tyska influenser har inte daligt utbud av denna livets dryck och ingen av oss ar ju den som spottar i glasen, sa det var upplagt for fest.

Till en borjan var stamningen en aning avslagen. Forutom oss var det en stor grupp som var pa nagon sorts arrangerad campingresa genom sodra afrika. De var dock tamligen tillbakahallna och verkade inte alls sugna pa att festa loss. Detta trots att vi sag till att spela sakra partykort i hogtalarna sa som Scooter och Modern talking. En man tillhorande denna grupp skilde sig emellertid fran de andra. Han var strax under "Sillen-size" och var redan da vi klev in i baren kraftigt berusad, rent av draggig. Vi agnade honom inte mycket uppmarksamhet till en borjan utan stallde oss pa andra sidan baren och roade oss sjalva med ol och diverse egenkomponerade lekar.

Den stora mannen som nagot otippat hade visat sig vara charterkaravanens guide borjade bete sig allt mer omoget och forsokte putta i sina medressenarer i poolen. Tanken slog mig ganska tidigt och vi kom alla till insikt over vad som kravdes i denna situation. En omogen man som denna maste tystas med sin egen medecin. Efter en kort stunds mannande dok laget upp och det var bara att smida medan stalet var varmt. Ett kort, diskret steg narmare poolen och en rapp handforing placerade den innan hogljudde guiden i det kalla vattnet. Vilt jubel uppstod och alla utom huvudpersonen verkade roade over tillhygget. Efter att avvaktande mott hans blick da han lufsade upp ur poolen sa han med bestamdhet at mig att hoppa i poolen. Han drog tag i min troja och skulle prompt ha i mig i samma vatten. Men ett smart grepp gjorde att jag kunde ta med honom i mitt fall och han fick aterigen ta en ouppskattad simtur.

Nu var det inget annat att gora an att retterera och jag fick lagga benen pa ryggen. Efter en stunds drama fick han dock tag pa mig i vart rum dar jag hittat duschen. Det fanns fortfarande inte minsta antydan till leende utan han var valdigt arg. Jag forklarade sedan att det var ett skamt och efter en stund mjuknade han.

Det slutade med att jag fick kopa honom ytterliggare dricka i baren och det blev en enda stor fest. Det var ett omstandigt men tillslut lyckat satt att fa liv i en trott bar.

/Jimmy

The poisonous, horrifying, deadly, cruel, unforgiving... Black Mamba!

Sa har lite i efterhand kommer en aterblick till var sista safaritur under var vistelse i South Luangwa. Det var den sista kvallen och var safarihunger var mattad da vi trodde vi sett allting det vilda hade att erbjuda. For att komma pa nagonting nytt sa vi till var guide att vi ville se en orm. Ormar ar haftiga!

I sedvanlig ordning tanker Robbie inte gora oss besvikna utan satter hastigt av mot sodra delen av parken. Efter 20 minuter stannar Robbie in for att visa oss en mungo vid sidan av vagen, varpa vi utbrister i ett filmiskt "snnnake!". Robbie lokaliserar ormen och stelnar till samtidigt som han rappt hyssjar oss da vi borjat celebrera var upptackt; "Schh, no rapid movements!".

Vi lugnar oss medan Robbie tyst forklarar att ormen vi har 2meter ifran oss ar en bomslangorm, en av de giftigare ormarna i parken.

Vi aker hanforda och lyckliga darifran men far 10 minuter senare reda pa av en ormexpert i bilen bakom oss reda pa att ormen i sjalva verket var den fruktade svarta mamban.

Detta ar en oerhort sallsynt orm och den farligaste i hela Afrika. Kort fakta foljer;

Den svarta mambans gift kan doda en manniska pa nagra minuter under extrema smartor.

Den ar oerhort aggresiv och tvekar inte att anfalla manniskor eller andra stora daggdjur.

Den kan rora sig i 90km/h , snabbare an geparden, och kan rora sig med 75%av sin langd ovanfor marken. En stor orm, likt den vi sag, kan alltsa rora sig med en meter i marken och tre meter i luften.

Hade den velat doda oss hade det inte varit nagra som helst konstigheter for denna av djavulen skapta ondskans lakej. BALLT!

/Vannerna

Kontraster i Lusaka

Hej,

Som ni redan vet lamnade vi South Luangwa national park den 5e Oktober for att bege oss mot Namibia. Vagen dit var dock tvungen att ga via Lusaka, staden som vi for tredje gangen alltsa skulle besoka. Vi tog bussen fran Chipata och kom sent pa mandagskvallen fram till det tidigare frekventerade chachacha backpackers.

Vi hade tankt aka till Windhoek redan dagen efter men da bussen till Namibia gick forst pa onsdagen sa hade vi saledes en dag att fordriva i Lusaka. Denna dag inleddes med att i samlad trupp bege oss till Zambias nationalmuseum dar vi fick lara oss en hel del om Zambias, nagot skruvade, kultur och historia. (Det finns exempelvis en stark tro pa haxkrafter och magi som genomsyrar mentaliteten hos saval bonderna som politikerna).

Efter museibesoket delade vi upp oss pga olika onskemal om hur de kommande timmarna skulle bedrivas. Alla var ense om att den stora 'Lusaka City Market' skulle besokas men da vi, Erik och Anders, ville ha lite mer tid pa museets historieavdelning sa kilade Jimmy och Daniel vidare mot egna aventyr (delar av dessa har ni redan fatt delges i Jimmys tidigare inlagg dar tusenfotingen, veckans kulinariska "happening" redogjorts for).

Vi stannade kvar pa museet ett litet tag och begav oss sedan darifran, med stegen styrda mot Lusakas turistbyra for att fortsatta den under morgonen paborjade jakten efter en karta over staden. Da vi pa trappan utanfor entren forsoker komma underfund med var vi ar, sa kommer en man fram till oss. Denna man blir amnet for en mycket intressant formiddag da det visar sig att denne Chisengele Hamwana ar zambesisk ambetsman, anstalld pa finansdepartementet. Han sympatiserar med var vilsenhet och bestammer sig for att hjalpa oss hitta en karta, forst vill han bara visa sitt kontor. Han leder oss vidare till Freedom tower, hemmet for manga av Zambias politiska institutioner, och vi aker upp till toppen. Har sitter vi sedan, med Chisengeles favoritband Coldplay stilla spelandes i bakgrunden, och diskuterar nationalpolitik i en dryg timme. En valdigt intressant och insatt infallsvinkel pa Zambias alla problem, med allt ifran analfabetism till Kinas "erovring", bidrog till att vi fick en mycket battre bild av nationen an den man far av "den ilskna pobeln". Det var givande att fa delges en politikers asikter utover de vi fatt av byborna vi pratat med under resans gang. Dessutom var det overraskande att man som okand turist valkomnades med en sadan oppenhet och valvilja av en sa hogt uppsatt politiker.

Efter detta besok, medan vi gick pa Lusakas gator och pratade om var senaste upplevelse, fann vi oss plotsligt inkastade i en helt annan del av Zambias vardagsliv. Vi hade nu hittat fram till stadens marknad. En enorm plats med tusentals forsaljare av allt stereoanlaggningar till tomater och gronsaker. Vi hade vandrat runt ett tag da vi plotsligt horde det omisskannliga ljudet av gitarrer. Vi tittade in bakom ett draperi av smutsiga jeans. Har fann vi standets tva agare som satt med varsin gitarr i knat. Vi blev omedelbart inbjudna att sitta ner med dem, och efter att vi tillkannagett oss som gitarrdugliga individer sa sattes instrumenten direkt i vara hander. De foljande trettio minuterna kunde forbipasserande hora allt fran amerikanska popdangor till afrikainspirerad reggae. Vi tog efter en stund avsked av vara medmusikanter och gick med upprymda steg hemat. En sallsam kansla infann sig hos oss da vi samstammigt konstaterade att det finns vissa saker som vida kan overbrygga alla nationella och kulturella granser.

Denna slentriandag blev alltsa till slut oerhort larorik och intressant.

Vi fick se tva valdigt, valdigt skilda delar av den zambesiska befolkningens vardag;

ett fint regeringskontor stallt mot en smutsig gatumarknad.

Vilken kontrast!

/Erik och Anders

Hjartat i halsgropen!

Relativt nyinrullade till Namibia sitter vi nu och slacker datortorsten pa ett internetcafe huvudstaden Windhoek. Det ar med nya erfarenheter och ett leende pa lapparna jag och lamnar det vackra landet Zambia. Jag har svart att se hur var vistelse skulle kunna ha blivit battre an den blev och jag tror att det ar en kansla som genomsyrar hela gruppen. Jag tror aldrig att jag har kannt mig sa langt hemifran som nar jag lag i taltet pa safarins camping och tittade rakt in i ogonen pa en 5 ton tung elefanthanne.


Nagot som inte heller direkt hor till vanligheterna hemma i Stockholm ar att man inte kan ta sig till koket for att det star en flodhast och ater i trappan...


Tillvaron blev ganska omgaende intensifierad nar vi anlande till campingen och jag, for att fa lite lugn i sjalen, ville forskara mig om att det inte kommer in nagra lejon pa omradet dar vi sover.

Tji fick namligen jag da vakten svarar att de som senast forra veckan hade fatt besok av djungelns konung och hans fruntimmer.

Med ett tvattakta Maria Cary darr pa rosten stammar jag fram:

- If I were to encounter a lion, what should I do?

Vakten: Haha! Hide...

Jag fann inte situationen fullt sa lustig som vakten tycktes gora utan motte hans skratt men nagot som jag i efterhand forstatt maste ha latit mer som en sur uppstotning an ett skratt.

Vi lyckades emellertid ta oss fran safrin levande och med alla lemmar i behall. Och hela upplevelsen var helt fantastisk, att vara sa nara alla dessa magnifika djur i deras naturliga habitat fick en att kanna sig mer levande an nagonsin forr.

Nagot som jag ocksa sent kommer att glomma ar bilden av Victoriafallen och den fantastiska miljo som omger dem. Vackrare plats far man leta lange och noga efter. Det var vid fler an ett tillfalle som man kande att man vandrade runt i nagon sorts kuliss och att vyerna framfor en var konstgjord perfektion.

Nu ar det nytt land som ligger vid vara fotter och jag hoppas att Namibia kan gora ett lika starkt intryck pa mig som Zambia gjorde.



Kram.



/ Daniel

Mammas mat

Det borjar narma sig en manad pa resande fot nu och man borjar forsta hur livet utan vardag kommer att vara. Dessutom kanner man vad man har hemma som man inte alltid har tillgang till har.

For er som kanner mig val ar det ingen nyhet att min amnesomsattning inte ar i enlighet med naturens lagar alla ganger. Idrottande och intresse for mat har gjort att jag normalt ater mer an vad jag ser ut att kunna. Foljaktligen har detta varit en kraftig omstallning for mig att resa genom afrika pa smal budget. Idag var jag och Daniel pa marknaden i Lusaka och sag pa de lackerheter som finns att tillga fran det zambiska koket. Nar vi lamnade hade vi bada tva atit en var sin rostad tusenfoting. Det var krispigt och smakade inte speciellt mycket sa jag kan inte direkt saga att det var nagon hojdare. Ni forstar sakerligen sjalva den kontrast som detta ger till maltiderna hemma i Sverige.

Annars har maten varit av varierad karaktar. Under varan safarivistelse lagade vi var egen mat, vilket nastan uteslutande betod av ris och konserver. Det tillhor ju helt klart upplevelsen att ata och leva pa det sattet och jag hade absolut inte velat gora det pa nagot annat satt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade haft drommar om mormors kottbullar och mammas stek.

Imorgon vantar en 24timmar lang bussresa till det okentackta och glesbefolkade landet Namibia. Nagra kottbullar lar vi inte stota pa men jag har fatt nys om att man kan fa tag pa en riktig kopp kaffe, vilket vi till var stora forvaning har haft svart att hitta i afrika. Kaffet har ju trots allt sitt ursprung harifran.

Pa aterseende
/Jimmy

Safaribilder

Hoppas dessa bilder kan formedla nagra av de syner vi fatt uppleva har.