Mammas mat

Det borjar narma sig en manad pa resande fot nu och man borjar forsta hur livet utan vardag kommer att vara. Dessutom kanner man vad man har hemma som man inte alltid har tillgang till har.

For er som kanner mig val ar det ingen nyhet att min amnesomsattning inte ar i enlighet med naturens lagar alla ganger. Idrottande och intresse for mat har gjort att jag normalt ater mer an vad jag ser ut att kunna. Foljaktligen har detta varit en kraftig omstallning for mig att resa genom afrika pa smal budget. Idag var jag och Daniel pa marknaden i Lusaka och sag pa de lackerheter som finns att tillga fran det zambiska koket. Nar vi lamnade hade vi bada tva atit en var sin rostad tusenfoting. Det var krispigt och smakade inte speciellt mycket sa jag kan inte direkt saga att det var nagon hojdare. Ni forstar sakerligen sjalva den kontrast som detta ger till maltiderna hemma i Sverige.

Annars har maten varit av varierad karaktar. Under varan safarivistelse lagade vi var egen mat, vilket nastan uteslutande betod av ris och konserver. Det tillhor ju helt klart upplevelsen att ata och leva pa det sattet och jag hade absolut inte velat gora det pa nagot annat satt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade haft drommar om mormors kottbullar och mammas stek.

Imorgon vantar en 24timmar lang bussresa till det okentackta och glesbefolkade landet Namibia. Nagra kottbullar lar vi inte stota pa men jag har fatt nys om att man kan fa tag pa en riktig kopp kaffe, vilket vi till var stora forvaning har haft svart att hitta i afrika. Kaffet har ju trots allt sitt ursprung harifran.

Pa aterseende
/Jimmy