Anglarnas stad

Sa har da andra halvlek pa denna fantastiska resa kickat igang. Vi lamnade Lima och flog via San Salvador till Los Angeles pa den amerikanska vastkusten. Intrycken var manga, men det forsta som slog oss var att man kande igen allting sa otroligt val, som om man varit har tidigare. Husen, atmosfaren och manniskorna som gick langs gatorna i Hollywood hade alla kunnat plockats ifran vilken film eller serie som helst.

Allting var stort, praligt och uppseendevackande och kontrasterna har aldrig varit sa patagliga som har, vilket ger ett haftigt perspektiv pa de olika delarna av varlden. Forsta dagen tillbringades i Hollywood dar vi turligt nog hade vart boende. Tron om att vi har inte lika latt skulle tas for turister raderades snabbt ut nar vi insag hur vara blickar hoppade fran stjarnorna pa gatan till neonljusen i skyn sa att vi riskerade att fa nackskador.


De ekonomiska skillnaderna och kontrasterna fran de fattigare lander vi lagt bakom oss fick sitt klimax da vi akte genom Beverly Hills och jamforde ruckel fran kakstader och favelor med Steven Spielbergs och Brittney Spears hus. Det far en verkligen att fundera over hur manniskor pa samma planet lever pa sa extremt olika vilkor. Med detta i bakhuvudet lutade vi oss tillbaka och facinerades av detta underliga land och gladdes over att fa se alla dessa olikheter.

/Vannerna

Korgboll

Vi kom till Los Angeles val medvetna om att vi inte skulle kunna uppleva manga av de saker som lockar pa onskat satt da vi, vart otroligt mogna satt till trots, inte besitter aldern for att fa hyra bil i USA. Darfor hade vi i forvag sett till att planera dagarnas nojen i enlighet med var formaga att transportera oss runtom i staden.

Ett av dessa nojen grundades pa fyra, pa forhand inforskaffade, biljetter till tisdagskvallens basketmatch i Staples Center mellan LA Lakers och NY Knicks. Efter en dags utforskande av staden utan centrum begav vi oss glada i hagen ner i LA's charmanta tunnelbaneinrattning.
Vi tar kontakt med Bob (personen inom arenaforetaget AEG som ordnat med biljetterna) och blir, val i arenans innandome, eskorterade till vara platser for kvallen.

Omfattningen och betydelsen av evenemanget som kulturellt inslag i amerikanernas vardag ar mycket pataglig och begreppet "USA" genomsyrade hela kringarrangemanget (publikhetsande jinglar och stora jippon). Matchen gjorde oss inte besvikna och trots att NY Knicks for tillfallet ligger valdigt lagt placerat sa kandes ett mote mellan ost- och vastkustens storsta lag stort i sig.



/Vannerna

KISS!!!

Fortfarande tagna efter den ofattbart lyckade utgangen av gardagens Lakersmatch vantade redan nasta overraskning runt hornet. Spankulerandes langs Hollywood boulevard blir vi plotsligt uppringda av Bob Newman fran AEG, mannen som ordnade Lakersbiljetterna. Han sager att rockbandet Kiss(!) ska spela pa Staples Center och undrar om vi vill komma.
Den asfalt som nyss kannts sa stadig borjar ge vika under vara ben och den extrema euforin ar omisskannlig. Vi ska se Kiss.

Det blir andra omgangen for Erik och Daniel som sag dem i Stockholm pa stadion forra sommaren, sa utan underdrifter borjar de mala upp den fantastiska upplevelse som vantar. Eldsprutande, kanoner, bloddrickande, sonderslagna gitarrer och sjalvklart tonerna av ett av varldens utan tvekan basta band. Showen (nar Kiss spelar ar det minst lika mycket show som konsert) gor oss inte besvikna och Paul Stanleys toner ar lika langa som Gene Simmons tunga.

Hanforda av melodierna av bland annat Love gun, Rock n Roll all night och Detroil rock city vandrar vi langstamt hem genom Los Angeles upplysta downtown nynnandes pa Kiss och det ar sanna har stunder, som far en att forsta hur vacker varlden kan vara.


/Vannerna

Milstolpe!

Tankarna ar manga. Efter 74 dagar pa resande fot sa star vi nu vid resans kanske storsta kapitelbyte. Scenografin skiftar nu fran bush till civilisation, liksom maten, spraket och folket.

Den ganga tiden kan ses som mer aventyrlig och har avverkats i vad som antagligen ar resans "svaraste" terrang. Transporter och dylikt har varit en upplevelse i sig och kontrasterna mellan ens egen vardag och den lokala befolkningens har varit tydliga. Kraven pa renlighet och hygien har sankts allt eftersom och man har anammat ett annat satt att leva.

Nu ska vi emellertid bort fran detta. Harnast vantar tva manader i en vasterlandskt civiliserad tillvaro med bekvama boenden och varma duschar.

Vi ser pa kommande etapp med olika synsatt. Alla ar dock spanda av forvantan och ingen av oss skulle, trots att en "smutsigare" resa kanske bjuder pa storre overraskningar, vilja exkludera denna del av rutten. Backpackerkulturen, speciellt i Australien och Nya Zeeland, ar pa papperet den storsta i varldens farleder, socialt sett, och nagot som ingen av oss vill lamna oupptackt.

Kommande veckan kommer alltsa spenderas pa vastkusten i USA. Darefter vantar halvtidsvisslan den 30e November. Symboliken ar enorm och som hamtad ur en fabel da vi precis nar denna signal ljuder kommer befinna oss exakt dar den europeiska varldskartan kraver att vi hoppar fran den ena kanten till den andra. Vi hoppas och tror att andra halvlek blir lika spannande och innehallsrik som den forsta.

/Vannerna

Vi har kopt hattar!

Vi har kopt hattar!Anders har en bla hatt.

Erik har en brun hatt.

Daniel har en rod hatt.

Jimmy hade en gron hatt.

/Vannerna

Eskapader i Lima

Tillbaka igen. Efter att det peruanska vadret bjudit vart flyg fran Cusco till Lima pa en fem timmars forsening har vi nu kommit tillbaka till den stad dar vi borjade var Peru-Boliviaetapp for knappt tva veckor sedan. Da vi vid var forsta visit i Lima endast hade en eftermiddag pa oss att upptacka staden kande vi nu att vi, med tre dagars marginal till nasta flyg, hade gott om tid att ta igen vad vi missat och insupa stadens skona atsmosfar for fulla muggar.

Efter en valbehovd tolvtimmarssomn riktade vi, Anders och Erik, siktet mot stadsdelen El Rímac och Cerro San Cristobál. Berget varifran det sags att utsikten over Lima skall spela i samma liga som sockertoppen i Rio. Efter en 40 minuters bussresa med 90-talsklassiker i oronen, (peruaner har underbar musiksmak) var vi framme vid Limas knytpunkt, Plaza de Armas. Da vi redan spenderat viss tid pa denna plats lat vi inte stegen droja utan gav oss direkt ivag pa vad som kan vara den mest intetsagande bussfarden hittills.

Det finns tva alternativ nar man skall boka en tur av det mer turistiga slaget; Dyrt och billigt. Valjer man det billiga far man tyvarr rakna med vissa bakslag. Ett sadant kan vara att den guide som pa engagerat och kunnigt manér ska aterge stadens historia och kultur i ord gor detta pa ett sprak som du inte talar. Detta var vad som hande oss och vi undrade huruvida detta var ett beslut av det samre slaget. Dock blev turen modan vard da vi kom upp till bergets topp och fick blicka ut over den forvanansvart stora staden som huserar nio miljoner manniskor.


Efter berget vantade ett givande besok pa "The Congress and Inquisition Museum" foljt av en visit till stadens fontanpark, en av Perus kanske mest underskattade attraktioner. En anlagd park mitt i centrala Lima utgor scenen for ett spektakulart skadespel med vatten, ljus och ljud i form av tolv estetiskt arrangerade fontaner. Ett maste for stadens alla kvallsbesokare.



/Vannerna

Machu Picchu

Sa har den senaste intensiva resande antligen gett fullandat resultat. Nar vi anlande till Cusco i forrgar och redan efter fem minuter bokat in oss pa en tur till Machu Picchu var vi till en borjan tveksamma till om vi efter de senaste dagarnas hoga tempo skulle orka med annu en energikravande etapp. Efter en inte helt problemfri resa till Aguas Calientes, byn som agerar utgangspunkt for Machu Picchuturen, kunde vi dock somna in i varsin bekvam hotellsang medan forvantan infor morgondagen vaxte.

Denna morgondag borjade blott fyra timmar senare med en tiominutersfrukost foljd av en rask promenad till busstationen. Har stod redan flera morgonpigga bergsvandrare, redo att satta sig pa den 30minuter langa bussen som skulle ta oss upp till Machu Picchu.

Nar vi kommit in genom de obligatoriskt turistiga grindforfarandena sa uppenbarade sig genast den fran flertalet bilder bekanta synen av den forna inkastaden. En syn vars andliga stamning ger ett maktigare intryck an det finaste av vykort.

De tva forsta timmarna spenderades med en tre huvuden kortare guide som men enorm inlevelse och stort engagemang atergav en livfull bild av den sedan lange overgivna staden.

Med lite mer kott pa benen var en klattring sedan pa sin plats och vi spenderade foljande timmar med att vandra runt pa egen hand och bestiga det anslutande berget Wyana Picchu som bjod pa en fantastisk utsikt over den, for oss, numera utforskade staden.

/Vannerna

Bilder fran Amazonas

Med en internationell uppkoppling som stracker sig ungefar lika langt som en fullvuxen peruan sa har vi inte haft optimal mojlighet att uppdatera er darhemma med bilder fran de senaste dagarna.
Har kommer hur som helst ett axplock av bilder fran den djupaste av djungler.

Amazonas

En filmisk djungelstad djupt inne i Bolivias amazonasomrade utgjorde startpunkten for vad som skulle komma att bli ytterligare en fantastisk naturupplevelse. I sallskap av 100% luftfuktighet begav vi oss direkt fran bussen till en agentur som skulle ta oss rakt in i det grona guldet. Redan har tog upplevelserna fart da vi sattes i en flodbat som sakta gled fram over det kajmanfyllda vattnet. Floden kantades av trad dar allt fran apor till tukaner har sin hemvist.

Vi kommer vid middagstid fram till campen dar vi under "lediga" stunder skulle vistas under kommande dagar. Denna plats visade sig vara en tropikens samlingplats och som pa signal fran djungeltrummorna sa fanns dar helt plotsligt 50 stycken fotbolls- och sallskapssugna amazonbesokare och lokala bolivianer fran de andra lagren som kantade flodbadden. En valbehovlig middag rundade av dagen och vi somnade in lika rappt som Ingvar Oldsberg ser tillfalle for en ordvits.

Foljande morgon inleddes med ormjakt till fots i det traskbelagna midjehoga graset. Den omtalade anakondan fick vi endast se i avlidet tillstand men motet med en morgonpigg kobra vagde upp detta med rage. Var enormt skickliga guide Antonio (vi har tur med guider) uppfattade nagot som for det otranade orat endast later som en sval bris och rusade in i bushen med sjumilakliv. Han kom efter en stunds spand vantan ut svettig och andfadd med en tva och en halv meter lang levande slang i naven; en sydamerikansk kobra. Dagen var efter denna triumf dock langt ifran over och vi begav oss pa eftermiddagen aterigen ut pa floden for att fiska pirayor med blodiga kottstycken som bete. Fangsten avnjots i kvallningen, fint grillade med ett fint vin, mmmmmmmmmmmmm.

I tron att vi nu var erfarna och duktiga flodresenarer flot vi dagen darpa ut pa floden igen, foga anande att denna hade mer att bjuda pa. Tydligen ar det inte farligt att bada med alligatorer, sa lange man "inte retar dem". Det var heller inte farligt att mata dessa mordarreptiler med ett mort och valdoftande stycke kott som traget vill in i dessa kaftar med en bitkraft motsvarande 180 kilo. Mildare var daremot uppgiften att med en bit overmogen banan bli kompis med de sota sma cappucinoaporna, som pa dagisbarnsmaner ivrigt mottog medelst svalde vara gavor.

Nojda och med djungelblodad tand fardades vi i morse den numera utforskade och familjara floden tillbaka till vantande transport till Rurrenabaque.


/Vannerna

Livstecken fran Bolivia

Med lite sand fran Copacabana kvar mellan tarna och samban pulserande i vara adror lamnade vi Brasilien och R¡o, en stad som satt starka spar i oss alla. Nu hade vi Peru i sikte, ett land vi egentligen inte visste sa mycket om mer an att det tidigare varit hem for bland annat de valkanda inkaindianerna. Huvudstaden Lima tog emot oss med oppna armar men fick se oss lamna lika fort som vi kom. Tanken pa att fa uppleva ytterligare ett land och gora amazonas pa en plats som sags vara en de battre forde oss med hjalp av en 30 timmar lang bussfard genom Perus vackra hogland in i kokainets hemland Bolivia (ett land utan utlamningsavtal till Sverige).

Bussfarden som praglades av allt fran fallande tak till losa skruvar och en dorr som standigt envisades med att blasa upp och lamna ett hal i bussens hogra sida blev ett fantastiskt satt att uppleva naturen i dessa tva otroligt vackra lander. Efter en snabb visit i Bolivias huvudstad La Paz, innehallandes ett natt pa ett hostel under uppbyggnad och med byggnadsarbetare glimtandes in genom badrumsfonstret, var det dags for nasta bussupplevelse. Denna gang i form av en 20 timmar lang fard (som med flyg tar 45 minuter) genom Bolivias storslagna bergslandskap och pa en hojd av 4300 meter mot Rurrenabaque och djungeln.

Vi anlande nu till denna lilla by, belagen mitt i spenaten, som tjanar som utgangspunkt for aventyrslystna ressenarer och i vart fall uttrotta backpackers som inte statt under en dusch pa fem dagar.


/Vannerna

Fredagskvall

Sa har vi da betat av annu en etapp av var resa. Tiden gar otroligt snabbt och det ar manga intryck att smalta. Till exempel de av alla personer vi traffar ute pa hostel och dylikt. Bara har i Rio sa har vi traffat foljande profiler:

Sam - En fransk helskaggsbonde som satsar pa att bli sjalvforsorjande. Han vill brygga sin egen ol och anvanda tomburkar som armering i sitt nya betonghus. Han har nyligen slaktat tre av sina tio lamm som strovat pa hans gard och ska nu anvanda kottet i sitt yrke som fransk kock.

Chris - En 60-arig man fran England som bor granne med Robert Plant. Han kommer ofta till Rio for att besoka en av sina tre flickvanner och roka brajj som han inhandlar i favelan. "It's cheaper that way".

Flavio - En italiensk helkroppstatuerad knegare som pendlar mellan Italien och "some warm country" pa halvarsbasis. Han jobbar pa pram da han befinner sig i hemlandet och tar sedan tillflykt till varmare ort.

Gordon "Dimension Man" - Sydafrikan som har en mycket saregen livsaskadning. Han menar att varlden ar uppbyggd av 15 dimensioner som styrs av fallna anglar som dag efter dag stjal av var livsenergi. Dimensionerna sammanlankas av Stargates och diverse andra portaler som inte helt ovantat ar osynliga och finns pa okand ort.



Vi ar mycket nojda med vistelsen har da vi kanner att vi inte bara gjort utflykter av det mer turistiga slaget utan aven fatt en bild av den karaktaristiska livsstilen som fargar Brasilien, dar bad, fotboll och samba ar huvudingredienserna.
Denna vecka har sannerligen gett oss alla mersmak att komma tillbaka.
Imorgon forsatts vi aterigen pa resande fot, denna gang med Peru som destination.


/Vannerna

Statcount

Vi har under var resa flera ganger blivit lovordade for var blogg och de skriverier vi bjuder pa samt fatt hora hur manga det ar som foljer oss anda hemifran vart kalla hemland. Detta har sjalvklart lyft fragan hur manga det egentligen ar som laser om vara aventyr. Darfor beslutade vi oss for att lagga upp en besoksraknare som registrerar varje besok till var blogg.

Till var stora gladje ar det betydligt fler som foljer oss an vad vi hoppats pa. Sedan vi la upp raknaren for knappt tva veckor sedan har vi haft 1400 besokare!
Det ar mycket kul att veta att folk har ett intresse for vad vi har for oss och vi lovar att fortsatta leverera var begeistrande och innehallsrika lektyr!

Tack!


/Vannerna

La favela

Idag borjade vi dagen lungt med ett besok pa Copacabana och lite avslappnande strandliv. Efter en formiddag i vagorna avnjots en vallagad nudellunch hemma pa hostlet och dagen sag ut att bli nagot intetsagande. Ni som foljt oss hittills hann naturligtvis inte lasa klart foregaende mening utan att forsta att detta inte skulle komma att bli fallet. De fyra vannerna har inte ordet intetsagande i sin vokabular!

Efter lunch bar det saledes av mot ett av de fattigare omradena langre upp mot bergen. Rocinha ar namnet pa den storsta favelan i Rio de Janeiro och ar med sina 200000 invanare faktiskt den storsta i hela latinamerika. Mark val, att en favela inte ar samma sak som till exempel kakstaderna vi stotte pa i Afrika. En favela ar ett slumomrade men har sa att saga ett eget samhalle med cafeer, banker, restauranger och allt som finns i andra omraden. Som relativt oerfaren gringo (utlanning) akte vi in favelan tillsammans med en guide pa en organiserad tur. Det gar att ta en vanlig buss upp, men vi ar sa har i efterhand nojda med valet da det var sakrare och ocksa mycket larorikt. Favelan styrs av olika gang och knarkledare som kontrollerar omradena. De har koll pa vem som aker in och ut och "vill garna inte att man tar foton overallt" som var guide sa fint uttryckte det, saledes fick vi instruktioner av honom nar vi inte skulle anvanda var kamera.

Favelan kan utan insikt uppfattas som en ganska mork och ondskefull plats, men tvartom. Dess tranga grander var fargglada och livfulla och det var en glad och absolut inte hotfull stamning. Knarklangarnas affarer ar beroende av att manniskor fran de rikare omradena spenderar pengar i favelorna och ar darfor noga med att halla kriminaliteten nere inuti favelan. Pa grund av att just denna favela ligger i narheten av rikare omraden kan de som bor dar jobba utanfor favelan och tjana mer dragligt med pengar. Detta resulterar i sin tur ocksa till att den ar mer utvecklad an de som ligger langre bort fran staden.

Allt som allt var vi mycket nojda med eftermiddagen och vi kanner att utflykten till denna karaktaristiska stadsdel gav oss en insiktfull inblick i "den andra sidan"av Rio.

/Vannerna

En vecka i Rio de Janeiro

En dryg vecka har nu tillbringats pa de tropiksvettiga gatorna i Rio de Janeiro och staden har satt en alldeles egen personlig pragel pa var och en av oss fyra. Forutom strandlivet med lek i vagorna och fotboll pa Copacabana (fotbollen galler Jimmy, vi andra platsar inte och blir alltid valda sist) som vi alla fatt ta del av och alskar, sa har dessa dagar delvis spenderats pa lite olika hall under dagarna med anledning av olika onskemal och behov.

Pa mandagen sa begav sig Erik och Anders ut pa en massiv exkursion till det nordligare belagna Niterói, en av stadsdelarna i Rio, med Oscar Niemeyers arkitekturiskt fantastiska moderna museum som primart mal.

Efter en behaglig batfard over sundet mellan Praça XV och Niterói sa togs bussen till museet som med sin svampliknande utformning omges av fantastiskt vackra strander pa bada sidor. Ingen langre tid spenderades dock inne pa sjalva museet da detta for stunden enbart var tillagnat modern konst i stil med "frukt-omfamnar-stearinljus"bilder och konstiga skulpturer, inte riktigt vart gebit. Dagen avrundades istallet med ett valbehovligt dopp pa stranden Itacoatiara infor hemfarden.

Frekventa promenader i de narliggande omradena har resulterat i att vi alla fatt en valdigt mangsidig bild av denna underbara stad. Jimmy har, ofta ackompanjerad av Robert Plants granne Chris, utforskat stora delar av stadens aldre omrade och aven stadens andra stora strand, Ipanema, tillsammans med Daniel. Till skillnad fran Copacabana sa ar Ipanema ett mer ungdomligt stalle till atmosfaren och gatorna kantas tatt av barer och caféer. Vi funderar pa att spendera en av de sista dagarna och natterna dar for att gora var bild av staden an mer komplett med aningen mer ungdomskultur. Mindre rullstol, mer flipflop.

Igar gjordes en utflykt i middagens tecken till den bohemiska och artistiska stadsdelen Santa Teresa. Man markte tydligt de portugisiska influenserna och tavernan dar vi avnjot var efterlangtade biffsmorgas befann sig mitt bland de charmiga gator och torg man fick se fran sparvagnsfarden in till stadsdelen.


En gemensam upplevelse av det mer udda och roliga slaget var sondagens parad for homosexuell acceptans, en gayparad. Eftersom ingen av oss tagit del av Pridefestivalen i Stockholm sa var detta en ny upplevelse for oss alla och Erik med vanner tog for sig med bade mun och tunga.
Vi fick beskada en fin parad med flera hundra stereoanlaggningsutrustade lastbilsflak flanerandes langs Copacabana i sakta gemak. Slangkyssar delades ut och mottogs i multum av fjaderskrudade transvestiter och de innovativa forforiska danserna prydde trottoarer och gator denna sena sondagskvall.


Innan avfarden pa Lordag vill vi, forutom att till fullo matta vart strandbehov, gora den lange planerade utflykten till Sugarloaf, berget mitt i Rio, som enligt gemene turist skall bjuda pa en fantasisk utsikt over staden vi haft privilegiet att besoka.

Harnast vantar Peru och en eventuell amazonastur i Bolivia.


Gaypuss
/Vannerna

Joga bonito - det vackra spelet

Eftersom fotboll ses som religiost av brassarna bestamde vi oss for att sjalva ta del av upplevelsen av att se en match pa en av varldens storsta arenor, Maracanã stadion. Som en skank fran ovan lag just denna helg en stormatch pa spelschemat, Rios klassiska Flamengo mot rivalerna och Pelés modersklubb fran Sao Paulo, Santos.

Vi tog en minibuss tillsammans med flera andra fotbollssugna till stadion som ligger vackert belaget inte langt fran var hemort Copacabana. Det ar ett prestigefullt mote och vart man an vande sig sag man folk kladda i Flamengos traditionella rod-svarta matchtrojor. Utanfor stadion var upphetsningen total och hejaramsor danade da vi tagade genom Maracanãs gangar pa vag in till laktarna. Synen som motte oss nar vi kom in var fruktansvart maktig och ingenting som kan ses i Sverige. Med 80.000 pa laktarna kunde man inget annat an konstatera att brassarna inte tar latt pa sin fotboll.

Vad spelet anbelangar sa kan man tydligt se att fotbollskulturens mest tongivande drag ar individualismen och det vackra spelet dar dribblingar och korta passningar prioriteras framfor taktiskt spel och effektiv defensiv. Matchen bjod pa mycket ogongodis, bland annat tva straffraddningar och ett mal. Som tur var sa foll detta till hemmalagets favor vilket resulterade i en massiv folkfest utan dess like. Saledes gick vi nojda hemat i natten med laktargangarnas sambamusik ekandes langt ut i Rios favelor.

/Vannerna