Andra rundan

Kom just tillbaka till vart hostel i Lusaka tillsammans med Jimmy efter att inhandlat dagens budgetmiddag, frallor med tomat kopta av en tant ute pa gatan. Anders a Sillen lever som de snobbar dom ar och bestaller istallet middag pa hostlets restaurang.

Vi har de senaste dagarna forsokt laga sa mycket mat som mojligt eftersom var logi i Livingstone erbjudit gemensamt kok. Det har dock varit en utmaning eftersom vastra Zambias elgenerator brann upp forra veckan med foljd av timmlanga stromavbrott nar grytan redan star och puttrar. Var bartender forkarade det med en axelryckning och den klamchecka forkortningen; T.I.A (This is Africa)



Att vi imorgon drar till South Luangwa lar vara lojalaste lasare knappast missat och stammningen i var lilla familj ar overlagset forvantansfull. Vi har spridit ut safarin over tre dagar med tva safariutflykter varje dag under olika tider pa dygnet (allt fran tidig morgon till sen kvall) for att ha storst chans att se alla de djur parken har att erbjuda. Jag ar overtygad om att vi kommer ha riktigt kul och fa uppleva handelser och scener vi kommer kunna erinra oss om anda in pa alderns host. Detta ar min andra safarivisit i Afrikas parker sa jag vet vad de har att erbjuda ar nagot mer an det man kan se pa skansen.



Hare gott

/Erik

Hej alla hjartevanner!

Vi har nu atervant till Lusaka for att imorgon ta den tidiga bussen till South Luangwa och safarin.
Det mas mycket bra bortsett fran lite mora leder efter dagens bussresa fran Livingstone.
Nu ska jag ata middag.

Hoppas allt ar bra med er darhemma.

Vi hors snart igen
/Anders

Zambezi river-rafting

FORWARD!
Var guide Choongu ger klara, militara kommandon fran sitt sate langst bak i flotten av akta afrikanskt gummi.
Vi befinner oss pa Zambezifloden, mitt emellan Zambia och Zimbabwe, pa vad som i efterhand kan ses tillbaka pa som den kanske roligaste aktiviteten hittills. Vi sitter med var guide och ett engelskt par (Elisabeth och Stewart) pa denna heldagstur, tumlandes pa Zambezis fors.

Allting borjade med en stadig andra frukost och en sakerhetsgenomgang pa stabbig afrikanskt bruten engelska, efter vilken man sedan fick skriva pa domedagspapperet dar man helt tar pa sig ansvaret for sitt alskade svenska liv. Vi hamtade var utrustning och delades sedan in i fyra grupper om ca 6 i varje, varpa vi presenterades for vara nyfunna engelska kamrater.

En ytterligare snabb genomgang, denna gang sittandes i baten, redogjorde for den ofelbara sakerhetsanordningen ombord vid namn "Oh, Shit!"-linan, som bestod av ett snore som man var menad att fa fatt i efter att ha aterfatt sinnesnarvaron vid ett eventuellt kaotiskt rabalder.
Inte mycket langre an en halv minut hade gatt innan vi forst lag i vatten, vi slar runt precis utanfor utgangspunkten (som for ovrigt var den tidigare atergivna "boiling pot") och hamnar uppochner. Var dramaqueen Erik brister ut i ett "Oh my Goood, NO!" da han tappat linan, och aterfinns tre minuter senare i en annan bat.

Efter denna snopliga, om an modingivande, inledning kom vi dock ivag pa vart tva och en halv mil langa aventyr. Vi lyckades, till skillnad fran andra forsrannare, kapsejsa tre ganger till och hamna i drickat betydligt fler da vi, trots flertalet uppmaningar fran Choongu, alltjamt envisades med att ta de mer svarhanterliga farlederna.

Vid ett senare tillfalle kommer vi lagga upp bilder fran denna dag som i sin helhet var en fantastisk upplevelse och en av hojdpunkterna hittills pa denna resa.

Pa aterseende
/Vannerna

Inside Zambia

Under eftermiddagen hade vi inga speciella planer sa alla gjorde lite vad de kande for. Anders och Daniel slappade pa hostlet medan vi (Erik och Jimmy) gick ut for att upptacka staden Livingstone lite narmare.

Vi borjade med att satta oss och kaka en friterad kasawa vid den lokala marknaden i skuggan. Efter en inte sa lang tid satte sig en man brevid oss och borjade prata (det ar inte ovanligt i Afrika att det kommer fram nagon bara for att prata helt sonika). Han borjade fraga om oss och var resa och vad vi tyckte om Zambia. Konversationen blommade snabbt ut och helt plotsligt hade vi livliga diskussioner om politik, valfard och global ekonomi, och speciellet da Zambias inblandning.
Mannen, som hette Choma, var ovantat bildad och insiktsfull och det var mycket intressant att hora hans ideer och forsta hans vinklar. Vi berorde bland annat amnet hur Kina mer och mer infiltrerar sig i det Afrikanska samhallet och roffar at sig mer politisk kontroll. Han var mycket oroad over detta.

Efter en timmes debatterande beslot vi oss for att ta oss till stadens vackra museum.
Choma foljde med oss och visade vanligt vagen dit och babbalde under hela vagen pa om allt mellan Scaniavagnar och Zambisk grot.
Val dar bestamde vi oss for att skippa museet och begav oss istallet mot en storre marknad i en forort till Livingstone. Choma visade oss glatt vagen aven dit.
Marknaden lag 20minuter utanfor staden och var valdligt livlig, fargglad och knappast en turistattraktion som star i guideboken.
Det var hit alla "locals" akte for att kopa mat och fornodigheter for dagen, och man lade tydligt marke till ett hogre tempo och annan atmosfar an marknaderna i innerstan.

Efter att ha gatt runt och tittat pa farglada kryddor, tyger och bonor ledde Choma oss till marknadens mitt dar nagra damer pa en bank serverade den lokala ratten "chima".
Chima ar en tjock grot gjord pa majsmjol och vatten som ats varje dag och som ar basen till alla matratter i Zambia. Vi fick satta oss pa en brokig bank och hogg in pa harligheterna.
Det var en mycket haftig och intressant upplevelse och en eftermiddag som forde oss avsevart narmre det verkliga livet i Zambia.

/Erik och Jimmy

Platsen dar Gud "anstrangde sig lite extra"

Igar besokte vi, som vi redan promotat och skrivit om, Victoriafallen pa gransen mellan Zambia och Zimbabwe.
Denna plats har varit ett av mina absoluta dromresemal sedan jag som sjuaring hittade en bild pa fallen som tjanade som bakgrundsbild pa en Packard Bell PC i ca tva ar, och upplevelsen gjorde mig sannerligen inte besviken.

Besoket foranleddes av flera Zambeziska fjarilar i magen och man blev minst sagt knasvag nar man betalat sin ringa entreavgift, stallt i paritet till det underverk man far bevittna, och kommit in till en av de manga utsiktsplatserna.. Vilken vy..
Trots att det ar "dry season" i denna del av Afrika, vilket gjorde att mangden vatten motsvarade ca en femtedel av det man ser pa vykorten, var upplevelsen kolossal och utsikterna enorma. Jag kunde inte annat an att stilla nicka instammande da Daniel yttrar en fras kvalificerad till historieboksstandard; "Har har Gud minsann anstrangt sig lite extra". Det sammanfattar pa ett bra satt vilket magkansla man hade under de fem timmar vi flanerade i parken.

Vi tog en promenad pa vad som annars ar en forsdrankt flodbadd och fick bevittna sceneriet fran de mest fantastiska vinklar (mamma, om du vill sa kan vi latsas att vi inte var fullt sa nara kanten som bilderna havdar), men blev dock stoppade da vi kom in pa ett privat omrade dar man tydligen ska kunna fa sig en drink och en fin utsikt for 40 dollar, en utgift vi var foga villiga att betala da vi inte last om detta pastatt fantastiska stalle nagonstans.
Sa vi atervande, delvis vadande over flodbadden, tills vi helt plotsligt stotte pa en 10 meter djup sotvattenslagun pa ca 20 m i diameter. Har sag vi ett fatal aventyrslystna turister ledda av inofficiella guider som badade och dok som grodyngel i denna underbara lilla insjo. Sagt och gjort, badbyxorna akte pa de bleka skandinaviska benen och sedan hoppades det i plurret som aldrig forr. Helt underbart. En utsikt over jordens kanske vackraste plats fanns i synfaltet vart man an vande sig, simmandes i vad som kallas "Devil's armchair".

Efter badet sa tog vi en ytterligare promenad, nu foljandes det mer inhagnade straket, och leddes fram till vy efter vy. Det ar svart att beskriva i ord vilka fantastiska syner vi sag.

Besoket i parken avslutades med ett dopp i "the boiling pot", en fors som loper nedfor bergssidan rakt ner i Zambezifloden. Aterigen sa har jag svart att beskriva i ord vad vi fick mojlighet att se. Men kort sagt sa hade jag aldrig trott att en sadan fantastisk plats existerade. An mindre trodde jag att jag skulle finna mig sjalv, sprattlandes som en torrlagd fisk, pa denna gudomliga plats.
Jag tror dock att bilderna som ni sa smaningom kommer fa se kan beskriva narmare hur det var att befinna sig dar, mitt i floden som utgor gransen mellan tva av varldens naturskonaste lander.

Varma halsningar till alla er dar hemma.
/Anders

Illegal invandring i Zimbabwe

Det har varit nagra aventyrliga dagar i Zambia, vi ska nu fortalja ett av vara (Jimmy och Eriks) mer spannande aventyr, vi ber darfor samtliga modrar sluta lasa har!

Igar nar vi besokte Victoria Fallen, sa gick vi runt for att se de olika vyerna, vi hade delat upp oss tva och tva och vi (erik och jimmy) gick for oss sjalva. Nar vi natt anden pa den Zambiska delen hade vi natt vad som sag ut som en atervandsgrand. Bra syn och nyfikenhet gjorde dock att vi genom taggtrad och stangsel (gransen till Zimbabwe) att vi lyckades hitta ett litet hal i stangslet som vi da krop ignenom och vips kunda vi fortsatta var fard, nu i Zimbabwe.

Val pa andra sidan fangslet motte en leende vakt oss med sin ak47a.

Han forklarade att man absolut inte fick krypa genom stangslet eller hoppa over taggtraden men att en drink enda kunde fa honom att titta at ett annat hall. Vi gjorde klart for honom att vi inte hade nagra pengar pa oss och fortsatte glatt traska vidare over bron. "Yes yes it's okey, just don't forget my drink!"

Vi gick over bron, sag en engelsk man hoppa bungeejump och strovade runt lite pa andra sidan gransen just for att ha satt vara fotter i ett annat land.

Nar vi skulle ta oss tillbaka mottes vi av en annan vakt som borjade prata och skamta med oss i god ton. Nar vi sedan skulle krypa in genom halet till Zambia gjorde vakten klart for oss att de kunde arrestera oss och att vi darfor borde stotta honom med lite pengar for att rattfardiga tjansten (ett visum till Zimbabwe och tillbaka skulle kostat oss 80 US dollar / person).

Vakten: You can give me some money

Erik: We said we don't have any money, sorry

Vakten: You have to give me something, the other guard can arrest you

Jimmy: We have musli! (jimmy hade en fjardedels pase med musli i sin vaska)

Vakten ger oss en fragande blick utan att saga nanting.

Jimmy: Want some?

Vakten: Yeh sure, it's okey.

Sen kunde vi med gott samvete krypa tillbaka genom halet i stangslet och over taggtraden till Zambia och vara andra resekamrater!

Sa, istallet for att behova betala 80dollar var for att komma in i Zimbabwe sa kunde vi muta in oss med en fjardedels pase musli.

VIVA LA KORRUPTION!

/ Erik och Jimmy

Vic Falls!

Utsikt fran "the boiling pot"

Igar besokte vi victoria fallen, ett riktigt underverk eller som Livingstone skrev i sin dagbok "No one can imagine the beauty of the view from anything witnessed in England. It had never been seen before by European eyes, but scenes so lovely must have been gazed upon by angels in their flight" nar han sag fallen 1857. Och visst overdrev han inte, aven fast det ar torkperiod nu och fallen inte ar lika fyllda med vatten som man ser pa vykorten sa var det en hapnandsvackande syn att se vattnet dyka 100meter och skapa ett dubbelt sa hogt rokmoln. Vad vi inte visste var att victoriafallsparken aven var hem for ett stort antal babianer och mindre apor som knappast var skygga for turister.

Vad som vi alla dock fastnade for mest var nagot som kallades "the boiling pot", en fors som gick ner mellan berg och genom tatvaxt skog som modiga och aventerslystna turister kunde ta sig ner till for att ta ett dopp och uppleva att bada i victoriafallen. Utsikten nar man lag och forsokte halla sig fast i den harda forsen var minst sagt mycket vacker, som hamtad ur en paradisresekatalog.

Imorgon ska vi aka riverrafting i Zambezifloden, en av manga extremaktiviteter som backpackerstaden Livingstone har att erbjuda.

/Erik

Dr Livingstone, I presume?

Hejsan!
Vi sitter i skrivande stund pa ett cafe i Livingstone, Zambia.
De senaste dagarna har varit valdigt intensiva med sina standiga forflyttningar.
Vi borjade som bekant med att tha Mukuba Express fran Dar es Salaam till Kapiri Mposhi, en resa som tog tva natter och var vard sin vikt i mineralvatten. Vi fick se otroligt manga vackra vyer och tycker att det var ett mycket bra satt att fa ett samlat intryck av Tanzania och Zambia.
Valdigt mysigt och valdigt upplevelserikt trots att vi inte lamnade kupen nagra langre stunder.

Val framme i Kapiri Mposhi, ett samhalle som i praktiken bara tjanar som mellanled mellan slutstationen och Lusaka, tog vi buss till var slutdestination.
I Lusaka spenderade vi natten pa chachacha hostel, som tagit sitt namn fran den politiska revolutionen under 1990-talet, for att i morse ta bussen till Livingstone.
Bussresan blev en intressant upplevelse da de sista 10 milens vaglag bestod av rod, eroderande sand. Chaufforen agnade dock foga intresse at radande vaglag och fortsatte med en fart battre lampad for en vasterlandsk, asfalterad vag utan trafik, flitigt konverserandes och skrattandes tillsammans med sin andreman om vad som lat som allt mellan himmel och jord, forutom busskorning.

Planerna for Zambia kastades om lite da vi inte kunde fa boende pa var onskade safaridestination South Luangwa forran den 1a oktober. Vi bestamde oss da for att ta denna anhalt forst, dvs se Victoriafallen med allt vad det innebar, och sedan ta oss tillbaka till Lusaka varifran vi sedan flyger till South Luangwa national park.

Nu vet ni vad som pagar.
Hoppas ni har det bra dar hemma.

Vi hors
/Anders

In i spenaten

I Dar har vi haft tillgang till snabbt och bra internet dessa dagar vilket gjort att vi kunnat uppdatera er pa praktiskt taget lopande band.
Nu ska vi dock ta vara resepinaler och ge oss ratt in i Afrikas djupaste smet vilket gor att bloggandet blir lite lidande.
Forsta delmalet blir att ta oss till Kapiri Mpushi pa tva dagar med taget Mukuba Express.
Darefter ska vi pa annu okant vis ta oss till Lusaka dar vi bokat en natt pa chachacha hotel.
Vi alla kanner att det nu ar dags att byta land och forsatta oss pa mer intensivt resande fot.

Sa nu klipper vi navelstrangen med allt vad civilisation heter, och ger oss in i afrikas eter.

Tanzania, tutaunana.

/Anders

En ny verklighet

Just nu kanns det som att varje dag ar lika spannande som en hundvalps forsta dagar i livet. Allt ar nytt, intressant och pa flera satt enormt fascinerande. Aven de allra minsta och mest vardagliga saker ar for mig helt fantastiska och enastaende. Kvinnor som balanserar 10 pack agg eller en 10 liters vattenfylld hink pa huvudet strosar runt pa gatorna som om det vore vilken sondagspromenad som helst.

Fiskare som kommer med farsk fangst direkt fran baten och saljer till den som skriker hogst eller har flest fruar. (Eftersom jag inte talar Swahili antar jag att det ar sa det gar till).
Allt ar sa enkelt och manga ganger omodernt, men anda ar det jag som kanner mig som en idiot, da jag inser att jag aldrig skulle klara av det liv dessa manniskor lever varje dag. Det finns nagon form av genuin tillfredskansla har nere som verkligen satter perspektiv pa vart manga ganger overflodiga liv uppe i norr.

Och sen sa maste jag ju aven ta tillfallet i akt att beratta om min duschupplevelse. Den upplevelse som nu fatt Anders att desperat langta efter en insektsfri dusch.
Som vi tidigare har namnt sa bodde vi alltsa under var vistelse i Stonetown pa ett helt fantastiskt hostel vid namn Annex of Abdahlla. Efter att de andra grabbarna gjort klart att de absolut inte tankte stalle sig under Abdahllas femstjarniga vattentryck, ratade jag pa ryggen och stegade med stor pondus in i vart kombinerade tryckeri och tvagningsrum.
Med hjartat i halsgropen vred jag om kranen och alla ror i hela byggnaden tycktes protestera. Till slut lyckades duschmunstycket anda hosta upp lite "suspekt luktande vatten" som sakta letade sig ner genom mitt har och senare ner for min rygg.

Av en slump hojer jag blicken och far saledes syn pa ett par svarta klumpar som foljer med vattnet ut ur kranen och studsar mot min jamna branna. Runt mina fotter borjar det nu krypa. Klumparna visade sig vara ett par kackerlacks liknande insekter...
Efter att ha bjudit grannskapet pa ett skrik som av de flesta nog antogs kommma fran en liten flicka, torkade jag av mig kloakvattnet och krop ner i min sang och somnade till en Islamsk bonutropares ljuva stamma.

De varmaste av halsningar.
/ Daniel

Dar es Salaam

I morse klockan 06.00 ankom vi med nattfarjan till Dar es Salaam harbor. Ett ekonomiskt och smidigt val eftersom vi slapp projsa for hostel och dessutom fick en billigare farja an de som gar under dagen. Ett ytterligare plus var att vi pa natt satt fatt "vip-biljetter" sa vi blev tilldelade en avdelning med skona soffor, fotoljer och madrasser om man ville, medan de ovriga passagerarna fick trangas pa batdack.
Vi tog taxi direkt till centrala Dar es Salaam dar vi hittade vart hostel som guideboekn rekommenderade. Forutom att det inte gar att spola pa ena toaletten verkar det ratt lovande.
Dagen har annars spenderats at att hitta bankomater sa vi kan ta ut pengar for var Zambiarutt da vi forstatt att bankomater inte direkt vaxer pa trad dar. Dock har vi haft rejalt oflyt da vi inte kunnat ta ut pengar pa nagon av alla banker som finns har, felet ar enligt icabankens kundservice att "servrarna inte kan fa kontakt mellan Tanzania och Sverige och att vi skulle forsoka igen" suck... Vi lyckades tillslut ta ut pengar pa ett reservkort sillen hade med sig sa nu har vi i alla fall sa vi klarar oss till Lusaka dar vi hoppas ha battre tur med bankerna!

Efter att ha blivit varnade av Zanzibarbor for den overhangande ran och overfallsrisken i Dar es Salaam har vi alla anda fatt intrycket av att det ar en trevlig och inbjudande stad, kanske ar alla lite gladare och vanligare pga ramadhanfestivalen. Den ar annars ratt lik manga andra modernare afrikanska storstader.
Imorgon bar det av till Tanzara station och flerdygnstaget till Zambia!

Id mubarak!
/Erik

Hej, vi tankte att lite bilder vore pa sin plats for att visa vad vi gjort de senaste dagarna.

Hela ligan utanfor en skola i Nungwi village. Byn utforskades ordentligt sista kvallen innan vi tog oss till kendwa, sa denna bild ar saledes lite daterad, men hall till godo anda. (Ja, det ar kvall. Nej, det ar inga skolbarn dar. Den kvalificerar alltsa inte till UNICEF-bild)

Vi tog oss med dala-dala till Stone Town och Darajani market som ni ser pa bilden. En lokal handelsplats med mycket hogt tempo.

Forodhani Gardens by night. En anlagd tradgard vid Stone Towns Hamn.

Vyn fran Forodhani Gardens.

Muskotnot i dess farskaste form. En av de manga kryddorna vi fick lara oss om under "spice-tour with Mitu".

Inuti slavgrottorna som turen med Mitu avslutades med.

Den underbara Mungapwanistranden, gors tyvarr inte rattvisa pa bild.

Morgonbon kl 04.00, upptaget i sovrummet pa Annex of Abdallah.

Europeen som blev inklippt.

VIP-treatment pa farjan till Dar es Salaam, "The Flying Horse".

Ankomst till Stone Town's Darajani Market, en av varldens livligaste platser.

Hoppas ni har det bra dar hemma.

/Anders och Erik

Hej Sverige

Har lite tid att spendera i Stone Town sa jag (Anders) tankte skriva lite.

Vi har nu tillbringat 10 dagar pa Zanzibar och ska ikvall aka harifran, sa idag gar vi bara och softar och vantar pa var farja The Flying Horse som avgar kl 22 fran hamnen.

Det lustiga med denna tripp ar att baten saknar tillstand att kasta loss eller lagga till under nattetid, bade har och i Dar. Sa efter ca 15 minuters batfard kommer vi kasta ankar och ta det lite lugnt pa Zanzibarvis for att vid kl 02.00 ateruppta var fard och vid kl 06.00 landa i Dar es Salaam. Exciting, is it not?

Igar kvall avslutades Ramadhan, vilket innebar festligheter hela natten. Vilket i sin tur innebar en lokal trumslagarorkester utanfor vart fonster och ett extra langt boneutrop pa en timme fran var rumsnara imam-megafon med start kl 7. Enriching, is it not?


Saker jag langtar efter just nu, ej inbordes ordning:

- En ordentlig dusch, insektsfri (jovisst, motsatsen finns har i afrika).

- En riktigt bra kopp kaffe, har serveras bara en dalig ursakt for pulverkaffe vilket ar konstigt med tanke pa kaffets ursprung (!!)

- Gitarr, vi funderar dock pa att skaffa en gemensamt, skulle nog vara skoj.

- Langt har.

- Bilkorning. Kommer kanske fa tillfalle i Sydafrika. Bilhyrning kanns ratt aktuellt.


Som ni sakert markt ar det knepigt att kommentera inlagg pa bloggen, detta ar pga att man maste registrera en viss typ av mail-konto. Av forekommen anledning finns darfor var eminenta gastbok langst ner pa sidan. Den ar svar att hitta men valdigt vacker.

Nu ska jag kila.
Puss och kram

/Anders

Stonetown

Vi har tagit oss med en spannande dala-dala-aktur ner for zanzibars vastkust till zanzibar stad, aven kallad Stonetown. Har slas man av mangfalden som genomsyrar bade folket och kulturen. Bade araber, turkar, indier, portugiser och britter har alla satt sin pragel pa on och detta syns tydligast har i stonetown. De smala och charmigt ruffiga granderna slingrar sig labyrintartat genom hela staden. Vi tycker alla att det ar en jattehaftig stad med mycket kultur.

Nar vi sa forst kom till staden var forsta uppgiften att hitta boende for natten. Vi hade pa forhand last om ett hostel som hade fatt bra kritik och begav oss raskt till Jambo guesthouse, guidad av var nyfunne van Solomon. Val framme var dock detta boende fullt och ingen bra losning fanns, da vi inte ville dela golvyta med trasigt myggnat. Den tragne Solomon viftade snabbt med oss till ett narliggande alternativ. Han pekade glatt mot det underbara Annex of Abdallha. Hur vi faktiskt resonerade oss fram till att spendera natten dar ar ett mysterium. Lat oss saga att detta annex inte levde upp till Solomons glada illustration. Med moskens bonemegafon tre meter fran vart fonster sov vi inte riktigt som omanska sultaner.

Idag har vi varit pa en spicetour en bit in pa on. Det var en fantasktisk upplevelse att se hur kryddor, frukter och annat vaxer och lara sig om deras anvandningsomraden. Turen avslutades med en visit i en gammal grotta dar man tidigare gomde slavar, innan de saldes vidare, under den tid da handeln blev olaglig. Ett kort dopp pa detta i idyllisk miljo i form av Mungapwani beach blev gradden pa moset denna dag.

I ovrigt har vi strosat i Stone Town och sett de charmiga platserna Forodhani Gardens, en fiskamarknad precis vid vattnet, Darajani Market, stadens eter, och dessutom det nationalhistoriska museet.

I morgon bar det av till Dar es Salaam.
Det kan droja ett tag till nasta inlagg da vi kommer rora oss mycket de kommande veckorna, dessutom i Zambias obygd, kanske inte varldens metropol internetmassigt.

Halsningar fran oss alla!!
/Vannerna

Kendwa

Vi lamnade i mandags den lilla fiskebyn Nungwi och vandrade langs kusten soderut i cirka en timme innan vi ankom till den annu mindre byn Kendwa. Kendwa ar mer exploaterad och strandomradet liknar mer en turistersort man hittar pa kanarieoarna. Vi klagar dock inte eftersom vi fortfarande njuter av en stillsam start pa resan i solen och bland vagorna.

Igar var vi ute pa en seglats i en av de gamla lokala segelbatarna som kallas "dhow". Vi seglade ut pa eftermiddagen och fick uppleva en fantastiskt vacker solnedgang till havs. Vi ackompanjerades av tva irlandska tjejer och ett tysk-engelskt medelalders par som gav oss flertalet tips och rad for oss att ha med oss pa vagen. Vi facinerades av den gamla segeltekniken och det karaktaristiska trekantiga seglet.

Annars har magsjuka drabbat var grupp och for tillfallet ligger anders kvar i sovsalen och tar igen sig, medan vi andra kanner oss starka nog att prova pa en fiskrestaurang langre ner pa stranden som det tysk-engelska paret rekomenderade oss.

Da flertalet fiskratter som vi at borta i Nungwi var himmelskt goda hoppas vi pa att Kendwa kan svara upp till forvantningarna. Hittills har maten i Kendwa inte varit av samma hoga standard utan paminner mer om ordinarie turistfoda.

/ Vannerna

Afrikas lugnaste plats

Hej Sverige,

Med risk for upprepning skriver jag nu detta mitt forsta inlagg fran internationell mark.

Vi befinner oss, som alla mina tre reskamrater redan skrivit i sina inlagg, pa Zanzibar. Vi har varit har sedan den 10e och anvant dessa dagar till att "acklimatisera" oss till livet pa resande fot. Nar vi nu ar bekanta med var packning och vant oss vid luftfuktigheten och varmen kanner vi oss nu redo for att dra oss vidare ifran Nungwi, som ar en plats dar tiden star stilla och ingen nagonsin stressar. Nasta anhalt blir Kendwa, som ligger ca 2 km soderut och tydligen skall vara en lite mer ungdomlig plats. De resterande dagarna efter Kendwa kommer spenderas i Zanzibar Town, mer kand som Stone Town, dar vi vill bekanta oss ytterligare med Zanzibars fantastiska mat- och kryddkultur. Stadens historia ar ytterligare nagot att utforska, da den var ostra afrikas metropol for slavhandeln under det omanska styret pa 1800-talet.

Minnena som kommer skina starkast fran Nungwi for mig ar maten, stranderna och personerna. Folket har besitter, som Erik redogjort ingaende for, en mycket speciell "ge och ta"-mentalitet och denna har vi framst fatt lara oss av fran Isabel som ar en svensk bosatt pa Zanzibar. Av henne blev vi aven inbjudna pa Mandazi-fika i en privat bostad tillhorande Kungo. Forutom Kungo, Isabel och oss fanns dar ett antal andra avslappningstotalister som sov pa diverse skuggiga stallen i Kungos boning. Detta var speciellt att bevittna och vara med om och far mig att kanna att man verkligen upplevt den akta kulturen och inte bara den som skyltas med for turister.

Nu vantar en lite mer aktiv tid.

/Anders

Kulturkrock

Herregud! Plotsligt sa satt man inte framfor datorn hemma pa Blasippsbacken och pillade sig i naveln... Som ett gang nyklackta kycklingar ramlar vi ut fran flygplatsen i Dar es Salaam. En ny sorts verklighet traffar oss som en valriktad hoger rakt pa snoken och forvirringen var nast intill total. En man med Afrikas kanske bredaste leende moter oss direkt utanfor dorrarna och forklarar pa varldens kanske samsta engelska att han kan hjalpa oss med allt fran boende till transport! GULD, tanker vi forstas till en borjan! Vi hade knappt satt vara fotter pa afrikans mark och hade redan fatt en van att luta oss mot!

Vi fick dock kalla fotter da var nya bastis ville ha med oss in pa sitt kontor for att diskutera olika losningar, priser osv. Det kandes nastan som om att han la upp planer for oss som inte alls stamde overens med vad ville eller behovde gora. Vi har nu efter nagra dagar har i Tanzania lart oss en valdigt viktigt laxa: Bakom manga vanliga leenden doljer sig en affarsman med turistpengar i sikte!

Vi lyckades tillslut, med taxi, ta oss till tagstationen och boka vara biljetter till taget mot Zambia och Kapiri Mpushi. Taxiresan var bara den en upplevelse i sig. Glom allt va ordning och trafikvett heter, den som vill fram tar sig fram, om det sa betyder att cykelvagen titt som tatt far agera autoban. Darefter bar det av mot hamnen och baten over till Zanzibar. I nastan 5 timmar satt vi och svettades tillsammans med lokalbefolkningen pa the Flying Horse! Folk la sig och sov dar det fanns en ledig yta tills hela baten hade forvandlats till ett enda folkhav! Ville man gora nummer tva sa var det laren i 90 grader och ett hal i golvet som gallde. UNDERBART!
/ Daniel

Hakuna matata

Nu är vi äntligen framme i Zanzibar och Nungwi (norra udden). Jag kan se flera likheter med Gambia och Kenya. De flesta öborna här saknar både utbildning och sysselsättning och det finns lösdrivare i överflöd. Vad alla delar är dock en underbar mentalitet. Här betalar den som har pengar för alla och alla sover hos den som kan bjuda på husrum, kollektivitet tycks vara ledordet. Hur det här främjar landets utveckling kan ju dock diskuteras.
Det är i alla fall mycket intressant att se hur deras vardag är och hur dom lever. I morse besökte vi tex en fiskmarknad i samband med soluppgången och fick se hur kommersen bland ortsbefolkningen fungerade. För om dom har något här så är det fisk, all verksamhet snurrar runt fisket och turismen och det är sannerligen inga små abborrar dom drar upp. Flera svärdfiskar och en liknande fisk dom kallar 'marlin' på över 2meter låg uppradade för inköp. Sen var det upp till någon sorts marknadschef att auktionera ut fisken till högstbjudande.
När vi senare får inmundiga fisken på de lokala restaurangerna överdriver jag inte när jag säger att det är den godaste fisk jag någonsin ätit. Vi hade igår även äran att bli inbjudna till en lokalbo men jag tror jimmy som sitter ett par meter från mig skriver om det.
Detta är ju första anhalten på vår resa och vi har därför bestämt oss för att det ska bli en vistelse i lugnets tecken med flera timmar i det sköna vattnet och varma solen så vi är mentalt inställda och utvilade inför de kommande veckornas resa genom Zambia, Namibia och Sydafrika där vi knappast kommer ha tid att andas ut.
/ Erik

Landet i total ambivalens

Forsta anhalten ar som ni vet Tanzania och den underbara on Zanzibar. Det forsta som slog oss nar vi tittade ut fran flygplatsen i Dar es salaam var att lugnet och den avslappnade framtoningen som ligger over allt man ser. Folk som gar pa gatan verkar inte ha nagot direkt mal och det finns inte minsta tillstymmellse till stress. Efter att vi nu kant pa livet har i nagra dagar har vi kommit fram till att det ar precis sa. Man gor ingenting har!

Folk gar eller sitter lite som man tycker utan att egentligen ha nagon tanke pa var eller varfor. Vi har pratat men en svensk tjej som bor har som jag hade fatt kontakt med innan. Isabel, som hon heter, var enormt trevlig och det var oerhort intressant och roligt att prata med henne och fa en narmare inblick i livet de har. Hon sade aven att det var sa att de ofta inte har nagot att gora. Manga ar arbetslosa sa den som har pengar betalar for alla. Man delar med sig for att man vet att nasta gang ar det ombytta roller. Ett valdigt solidariskt satt att leva.Vi har nu med gladje borjat att annama denna livsstil och delar ambivalensen i Tanzania.

Med karlek/ Jimmy

3.. 2.. 1..

Hej,

Som min reskamrat Erik så träffsäkert formulerat så är det inte så lång tid kvar till avfärden.

Personligen ville även jag sätta ett sista avtryck i Sveas web-eter i och med detta sista inlägg på ett sjuhelsikes tag innehållande tecknena Å, Ä och Ö.

Det faktum att vi nu ska iväg, som under det senaste året varit mer av en hägring än en realitet, känns så konkret och närvarande att jag skulle kunna packa ner dem i mina flerfärgade packpåsar som vilka andra resepinaler som helst.

Med andra ord är jag alltså otroligt glad, nervositet och resfeber åsido, att Daniel, Erik, Jimmy och jag faktiskt lyckats göra denna livets resa till verklighet och inte bara till ännu ett av alla dessa "det kom aldrig riktigt till skott", för det kom till skott. Ett klart och tydligt ekande skott, i form av ett halvår under vilket vi får en möjlighet att besöka alla fem världsdelar, spankulerandes i vår praktfulla, ståtliga ungdom.

Precis som föregående bloggare (jag hade lovat mig själv att aldrig använda det ordet, menmen) så känner jag dessutom att en resa i finare och bättre sällskap inte står att finna.

Så med dessa ord tar jag då mitt avsked av Sverige, tills vi ses igen i Februari.

På återseende

/Anders

Det närmar sig

Sandalerna är nerpackade, försäkringen är betald, malariatabletten är i magen och pegnarna är växlade. Nu är det svårt att blunda för faktumet att vi väldigt snart är på väg, 45timmar för att vara exakt.
Idag tog vi alla den sista dosen av hepatitvaccinet och därmed vår förhoppningsvis sista utgift innan avresa. Morgondagen kommer ägnas åt att checka av att man har allt samt de sista panikköpen för att avrundas i det slutgiltiliga, packningen. Vi har alla 65liter att fylla så gott om plats finns, det mesta går åt reseapoteket som självaste Alexander Fleming varit imponerad av.
Annars är man jävligt taggad och det kommer bli helt underbart att komma iväg, och ett bättre resesällskap, det kan man inte drömma om.

/Erik