Platsen dar Gud "anstrangde sig lite extra"

Igar besokte vi, som vi redan promotat och skrivit om, Victoriafallen pa gransen mellan Zambia och Zimbabwe.
Denna plats har varit ett av mina absoluta dromresemal sedan jag som sjuaring hittade en bild pa fallen som tjanade som bakgrundsbild pa en Packard Bell PC i ca tva ar, och upplevelsen gjorde mig sannerligen inte besviken.

Besoket foranleddes av flera Zambeziska fjarilar i magen och man blev minst sagt knasvag nar man betalat sin ringa entreavgift, stallt i paritet till det underverk man far bevittna, och kommit in till en av de manga utsiktsplatserna.. Vilken vy..
Trots att det ar "dry season" i denna del av Afrika, vilket gjorde att mangden vatten motsvarade ca en femtedel av det man ser pa vykorten, var upplevelsen kolossal och utsikterna enorma. Jag kunde inte annat an att stilla nicka instammande da Daniel yttrar en fras kvalificerad till historieboksstandard; "Har har Gud minsann anstrangt sig lite extra". Det sammanfattar pa ett bra satt vilket magkansla man hade under de fem timmar vi flanerade i parken.

Vi tog en promenad pa vad som annars ar en forsdrankt flodbadd och fick bevittna sceneriet fran de mest fantastiska vinklar (mamma, om du vill sa kan vi latsas att vi inte var fullt sa nara kanten som bilderna havdar), men blev dock stoppade da vi kom in pa ett privat omrade dar man tydligen ska kunna fa sig en drink och en fin utsikt for 40 dollar, en utgift vi var foga villiga att betala da vi inte last om detta pastatt fantastiska stalle nagonstans.
Sa vi atervande, delvis vadande over flodbadden, tills vi helt plotsligt stotte pa en 10 meter djup sotvattenslagun pa ca 20 m i diameter. Har sag vi ett fatal aventyrslystna turister ledda av inofficiella guider som badade och dok som grodyngel i denna underbara lilla insjo. Sagt och gjort, badbyxorna akte pa de bleka skandinaviska benen och sedan hoppades det i plurret som aldrig forr. Helt underbart. En utsikt over jordens kanske vackraste plats fanns i synfaltet vart man an vande sig, simmandes i vad som kallas "Devil's armchair".

Efter badet sa tog vi en ytterligare promenad, nu foljandes det mer inhagnade straket, och leddes fram till vy efter vy. Det ar svart att beskriva i ord vilka fantastiska syner vi sag.

Besoket i parken avslutades med ett dopp i "the boiling pot", en fors som loper nedfor bergssidan rakt ner i Zambezifloden. Aterigen sa har jag svart att beskriva i ord vad vi fick mojlighet att se. Men kort sagt sa hade jag aldrig trott att en sadan fantastisk plats existerade. An mindre trodde jag att jag skulle finna mig sjalv, sprattlandes som en torrlagd fisk, pa denna gudomliga plats.
Jag tror dock att bilderna som ni sa smaningom kommer fa se kan beskriva narmare hur det var att befinna sig dar, mitt i floden som utgor gransen mellan tva av varldens naturskonaste lander.

Varma halsningar till alla er dar hemma.
/Anders