Phnom Penh, folkmord och volontararbete

Jag har nu varit i Kambodjas huvudstad i 3 dagar och trivs valdigt gott. Manniskor ar vanliga och sevardigheterna manga, jag har bland annat besokt skolan S21, som under Khmer Rougestyret forvandlades till tortyrhus, och omradet dar fler an 20.000 manniskor avrattades, under samma styre.

Det var Pol Pot som styrde Khmer Rouge, en kommunistisk rebellgrupp som under 1975 tog over makten i Kambodja och tvingade alla att jobba som bonder under fruktansvarda forhallanden. Man tomde hela stader, inklusive Phnom Penh och dodade alla som man trodde kunde motsatta sig revolutionen eller partiet. Antalet dodade under Pol Pots fyra ar uppskattas mellan 2-3miljoner. Allt fran spadbarn, gravida modrar till egna soldater som misstanktes for spioneri.

Phnom Penh ar idag en stad dar man, om man ar ovetande om sjuttiotalets fasor knappt marker nagon skillnad fran en annan sydasiatisk storstad. Tanker man dock till sa marker man att det inte finns manga aldre, alla dog under de harda omstandigheterna under Pol Pot. Manga saknar armar, ben, fotter fran minor och manga ar fodda med missbildningar fran valdtakter och vidriga fodselomstandigheter. Kort sagt sa saknas aven en hel generation av kombodjaner. Jag traffade en lakare pa gatan som berattade sin historia, han bodde under Khamer Rouges instortning i Phnom Penh och var tvungen att ljuga om sin lakarutbildning. Avslojade man att man var intelektuell blev man ofta avrattad direkt pa plats. Han fick se sin far avrattas framfor sig, och tappade stora delar av sin familj nar de spreds till olika arbetslager runt om landet. Han var dock en av de som klarade sig ur folkmordet och har idag en liten mottagning i centrala Phnom Penh, men han har fortfarande svart att sova om natten och det gar inte en dag utan att han tanker pa sina forlorade anhoriga.

Fangar avkladda och liggandes uppradade innan tortyr pa S21

Min ursprungliga plan i Kambodja var att foja de sparen efter familjen Young som jag last om i en biografi om folkmordet innan jag kom hit. De blev liksom alla andra jagade och torterade bland olika arbetslager. Att folja dem skulle alltsa leda till en lite annorlunda visit har hade jag tankt. Men mina planer forandras ju titt som tatt, och jag har nu istallet tagit kontakt med en man som driver en skola for barn som vill lara sig engelska, nagra mil utanfor Phnom Penh. Jag har forstatt att han garna tar emot volontarhjalp sa jag drar imorgon till skolan for att lara ut engelska och bo dar i kanske fem dagar eller sa, beroende pa hur det gar. Mycket intressant kommer det bli.

S21, taggtrad runt husen for att fangarna inte skulle bega sjalvmord genom att hoppa ut

/Erik