Byron Bay

En sista kvall tillsammans och ett hjartligt avsked foranledde som sagt var nattliga resa norrut, aterigen med de valkanda Greyhoundbussarna.

13 timmar senare anlande vi saledes till Byron Bay, glada i hagen om an trotta efter den skumpiga bussfarden. Det drojde inte lange innan vi stalldes infor vart allra forsta gastkramande problem, finnandet av tak over huvudet innan morkrets inbrott. Med skepsis i blicken och svett sipprandes ner for vara pannor i den tryckande formiddagssolen, betade vi av hostel efter hostel belagna inom en rimlig radie innehallandes en strand samt en lagprisbutik.

Efter att allt hopp borjat sina bestamde vi oss for att satta plan B i verket.

Talt + campingplats + myggsprejj = Alternativ bekvamlighet.
Vi borjade, mattligt roade, traska mot ett mytomspunnet omrade 30 minuter utanfor den faktiska staden. Efter ett infall av var nyfunne och dessvarre nederlandske van Whillhaelm gjorde vi halt vid en lovande skylt som frestade med guld och grona angar.

Har fann vi vart hem for de nastkommande sju dagarna. Superbt! Backpackers Inn ar en plats dar bekymmer blir till dans och nudlar smakar entrecote, kott mmm mums!

De senaste dygnen har gatt at till att i makligt tempo rekreera oss infor kommande provningar. Atskilliga timmar har spenderats pa den paradisstrand som star att finna utanfor var troskel.

Det har badats, solats och, utan forvantad lycka, provats pa att surfa.

Australiens ostligaste punkt fick ocksa fornamnt besok nar vi under en heldag vandrade genom denna hippie- och surfbetonade stad ut till den narliggande udden med sin statliga fyr som huvudsakliga kannetecken.

Imorgon beger vi oss till Surfers Paradise, en plats som sags ga i samma ton som Byron Bay men som fortfarande ar ett oskrivet blad i denna rese kring var blagrone planet! 14, ette fiyre.

/Poseidon med Lakej